"Det är ont om jordklot", skrev den naturälskande civilisationskritikern Harry Martinson i sin postumt utgivna essäsamling "Gyro". Citatet har flitigt åberopats av politiska aktivister i miljödebatten och närmast fått karaktären av en tröttsam, kladdig moralistisk klyscha numera. Dessutom pekar det mesta på att Martinson hade käpprätt fel, även om han som avliden 1978 aldrig kunnat veta det. Under Martinsons tid fanns bara en bebolig planet av nio i universum. Vårt eget solsystems roterade klot var ju alla vi kände till. Idag är dessa ännu färre, då lilla Pluto sedan 2006 degraderats till en dvärgplanet.
Men i gengäld har det dykt upp massor av nya. Det kalkylerade man även med förr. Rimligen borde det ju finnas planeter också kring fjärran solar, fast innan observationstekniken utvecklats kunde man enbart gissa, hoppas eller tvivla (en del förstå-sig-påare i rymdbranschen ansåg länge att så kallade exoplaneter måste vara väldigt sällsynta). 1995 kunde astronomerna emellertid sensationellt konstatera att det verkligen existerade åtminstone en planet ytterligare, som huserade kring en stjärna 50 ljusår från oss. Två decennier efteråt rasslar planeterna in i parti och minut. Det säkra antalet är för närvarande uppe i 705 stycken.
Enligt ett intressant reportage i senaste Fokus kan vi statistiskt räkna med minst 100 miljarder planeter i vår galax. Det är endast en tidsfråga tills forskarna annonserar upptäckten av den första jordtvillingen. Matematiskt logiskt torde det ingalunda vara ont om livaktigt blåvita jordklot därute, det lär snarare drälla av dem. Fast problemet att resa dit kvarstår dock. Rymdens ofantliga avstånd kan vi sannolikt aldrig bemästra. Och även om vi gör det, vad säger att de andra jordklotens invånare hälsar oss välkomna? Misstron, främlingsfientligheten och krigandet bland oss själva på den planet vi redan förfogar över är trots allt inget litet bekymmer. Att dimpa ner på jordklot nr 2 och där förvänta sig kramar i fredlig harmoni är nog tyvärr en farlig illusion. Säkrast ändå att vi följer Harry Martinsons råd och istället siktar på att ta bättre hand om jordklot nr 1, tycker jag.