Frihandelsavtalet mellan EU och USA är en av de viktigaste frågorna, kanske den viktigaste, inför valet till Europaparlamentet – EP-valet. Det är en bra fråga, eftersom den är relativt konkret. Dessutom är den ideologisk. Ju längre till vänster desto mer negativ hållning – som förstås handlar en del om att det är USA som sitter på andra sidan förhandlingsbordet. I förra veckans partiledardebatt skrämdes Jonas Sjöstedt (V) med amerikanska storföretag som kommer att stämma svenska staten om vinsthämmande lagar införs. Och Miljöpartiet hotar i sin tur med sämre miljöregler, otäcka GMO-grödor och klordoppade kycklingar som förs in på EU-marknaden västerifrån.
Det låter som att det är en underutvecklad bananrepublik som vi är i begynnelsen av att börja handla med. ”I USA finns en stor folklig rädsla över vår opastöriserade europeiska ost och europeiska nötkött. De ser galna ko-sjukan i varenda liten europeisk by”, säger Marit Paulsen (FP), parlamentariker som ställer upp för omval (SvD 9/5). Oron för vad som komma skall är alltså ömsesidig, och förmodligen också lite sund. Båda parter, som enligt parlamentarikern Marita Ulvskog (S) är jämlika, vill förstås få ut det bästa av TTIP – Transatlantic Trade and Investment Partnership.
Och, påpekar Christofer Fjellner (M), parlamentariker och nummer 2 på Moderaternas lista, är det nu som EU och USA har chansen att påverka resten av världen. Om tio år är vi kanske omsprungna som världsledande av inte minst Kina.
Frihandelsavtalet var en av punkterna som togs upp under Fjellners besök vid Utrikespolitiska föreningen på Linköpings universitet. Han kommenterade Vänsterpartiets skrämselpropaganda om amerikanska bolagsstämningar mot svenska staten:
- Det var länge sedan jag såg en sådan Don Quijote-kamp mot väderkvarnar.
Redan i dag kan stater stämma företag - ett aktuellt exempel är Ukraina som har stämt ryska Gazprom för att de höjt gaspriserna nu när ”hyran” för Krim inte längre är avdragsgill. Är det då inte rimligt att företag, om de känner sig orättvist behandlade av stater, ska kunna göra samma sak? undrar Fjellner.
Trots att han sitter i Europaparlamentets utskott för internationell handel, och TTIP är så aktuellt, sätter Fjellner en annan fråga som EP-valets främsta: Varför ska man gå och rösta? De flesta röstberättigade i Sverige kommer att ta sig till vallokalerna den 14 september, då vi väljer politisk ledning av riksdag, landsting och kommun. Betydligt svårare har det varit att locka svenskarna att påverka den som hamnar i Bryssel/Strasbourg. Valet i höst handlar om att påverka vår vardag, sammanfattar Fjellner. Valet den 25 maj handlar om att påverka världen.
Han är orolig för EU:s framtid. Partiledarnas EU-debatt i riksdagen handlade mycket om för och emot EU. Men saken handlar inte längre om ja eller nej till svenskt medlemskap. Mer i så fall om ja eller nej till unionen såsom syftet med den var tänkt från början. Eller ska den utvecklas till ett samarbete för tidigare traditionellt inrikespolitiska frågor såsom föräldraförsäkring, aborträtt, arbetsregler etc. När V och S kräver att svensk arbetsrätt ska gälla alla som arbetar i Sverige säger de samtidigt att rumänsk arbetsrätt ska gälla alla som arbetar i Rumänien. Men är det vad de faktiskt menar? frågar sig Fjellner. För det blir konsekvensen.
Samtidigt börjar det tummas på de fyra friheterna – grunden på vilka EU vilar. En tvingande arbetsrätt kommer att hindra människor, och det, påminner Fjellner, gäller även svenska ungdomar som vill jobba i Norge (EES-avtalet). Och om fem år kan mycket väl en annan av friheterna, den för kapital, vara borta. Genomförs en transaktionsskatt och dessutom en bankunion är vi snart där.
- Sverige borde bli lite mer som Texas, säger Fjellner och jag höjer på ögonbrynen.
- Så här, i Texas säger man: ”We love America, but we hate Washington”. I Sverige borde vi säga: ”We love the European Union, but we hate Brussels”.
Jag fattar.
Sedan finns det områden där vi borde ha ”mer EU", anser han.
- Om någon hade frågat mig för ett år sedan om utrikes- och säkerhetspolitiken skulle bli en valfråga hade jag sagt aldrig i livet. Nu är de det.
Att EU-länderna inte har gemensamma regler gällande vapenhandel är till exempel helgalet, tycker han och tar som exempel Frankrikes leveranser av landstigningsfartyg till Ryssland – samtidigt som EU diskuterar sanktioner mot Putin för Ukrainakrisen. Vänsterpartiet röstade för övrigt mot resolutionen mot det stora landet i öst, liksom mot sänkta tullar mot Ukraina, tillägger han.
Fjellners engagemang i handelsfrågorna och vad som ser ut att bli en tredje mandatperiod i Europaparlamentet föranledde Correns ledarsida att utse honom till EU- och handelsminister i en presumtiv regering mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. En portfölj han gärna skulle ha eftersom ”handel är min passion”. Tanken med regeringen var att Sveriges två största partier, som i nuläget står nära varandra i många hänseenden, skulle kunna få fart på landet genom genomgripande reformer utan SD som vågmästare. Christofer Fjellner nickar åt resonemanget, sedan säger han:
- Ni har fel.
Problemet är i stället, menar han, att partierna står för nära varandra. Den ”grosse Lösung” som finns i Tyskland mellan CDU och SPD gillar han inte. Sådana göder, snarare än svälter, extremister – på båda sidorna. De som inte känner sig hemma i mittenfållen söker sig ut mot kanterna. Men ekonomisk kris och arbetslöshet föder också extremism, argumenterar jag. Inte per definition, menar Fjellner och pekar på Spanien – ett krisland utan extremister. Han har varit stolt över att representera ett land utan högerextrema i Europaparlamentet. Den situationen ser tyvärr ut att förändras nu. De högerextrema kommer att bli fler, men Fjellner tvivlar på att de kommer att påverka några faktiska beslut – än mindre samarbeta.
- Deras politik går ut på att de inte gillar människor från andra länder. Så hur ska de kunna samarbeta?