Assistansbedrägerier kostar skattebetalarna miljarder och urholkar förtroendet för välfärdsstaten. Det handlar både om enskilda personer som systematiskt utnyttjar myndigheternas naivitet och om större ligor som använder de offentliga försäkringssystemen som en del av sin kriminella verksamhet.
Nyligen dömdes en kvinna i Linköping att betala tillbaka nästan två miljoner kronor till Försäkringskassan för assistansersättning hon inte hade rätt till. Hon hade uppgett att pengarna gick till att köpa assistanstjänster, men Skatteverket kunde inte se att några löner betalats ut till de berörda personerna.
Tidigare i år dömdes 18 personer i Göteborg för grovt bedrägeri efter att ha lurat till sig 43 miljoner kronor av Försäkringskassan och Göteborgs stad. Av dessa dömdes 14 personer till fängelse. Enligt utredningen handlade det om omfattande, systematiska bedrägerier som pågått sedan 2012 där brukare överdrivit eller simulerat sina assistansbehov för att kunna köpa tjänsterna av ett specifikt bolag.
Även i Örebro uppdagades ett fall av omfattande assistansfusk tidigare i höstas. Det handlar om två familjer som sedan 2014 systematiskt lurat till sig 12 miljoner kronor genom att logga assistanstimmar trots att personerna som skulle utföra tjänsterna inte ens befann sig i samma land som brukarna.
Detta är dock bara toppen på isberget. Rapporten ”Myndighetsgemensam lägesbild organiserad brottslighet 2021” målar upp en dystopisk bild av hur den organiserade brottsligheten utnyttjar de offentliga försäkringssystemen för att tjäna pengar.
Rapporten är en produkt av tolv statliga myndigheter i samverkan, bland annat Försäkringskassan, Skatteverket och Polismyndigheten, och bygger på myndighets- och underrättelserapporter under åren 2019-2021. Den fastslår att ”de allvarligaste hoten (från organiserad brottslighet) utgörs av angrepp på utbetalande system och undandragande av skatter och avgifter, narkotikabrottslighet och det grova våldet som följer i dess spår samt de parallella samhällsstrukturer som vuxit fram i utsatta områden”.
Ekonomisk brottslighet i form av bidrags- och skattebedrägerier pekas alltså ut som ett av de tre allvarligaste hoten från kriminella grupperingar, i paritet med grova våldsbrott. Det är skäl att höja på ögonbrynen. Hur kunde det gå så här långt i ett land med så robusta och välfungerande myndigheter som Sverige?
I en debattartikel i Dagens Nyheter (20/12) frågar sig statsvetarna Peter Esaiasson, Carina Gunnarson och Bo Rothstein om inte korruptionen i den svenska statsapparaten liknar Italiens. Det är en mycket allvarlig anklagelse, men illavarslande nog håller myndigheterna själva med. ”Myndigheter och företag utsätts för korruption, infiltration och otillåten påverkan” står det i den myndighetsgemensamma rapporten.
Inom ramen för bidragsbedrägerierna sker dessutom ett omfattande utnyttjande av illegal arbetskraftsinvandring och till och med ren människohandel. Människor luras till Sverige för att fylla anställningsrullorna i bulvanföretagen, men får varken jobb eller drägliga löner.
Frågan är vad som kan göras åt detta? Välfärdsbrott av den här typen är svårutredda och kräver resurser och samverkan mellan myndigheter. Detta försvåras av sekretessbestämmelser som förhindrar att relevant information överförs mellan myndigheter. Men nyckeln till att få bukt med systematiskt, kriminellt utnyttjande av bidragssystemen är att en myndighet som Försäkringskassan eller kommuner kan göra nödvändig bakgrundskoll på de personer eller företag som lämnar in ansökningar.
Linköpings kommun ingår, tillsammans med Södertälje, Örebro, Helsingborg och Uppsala, i ett nytt nationellt pilotprojekt under ledning av Polisens nationella operativa avdelning som går ut på att förhindra att företag som drivs av kriminella kommer in i välfärdssnurran och får tillgång till skattemedel. Det är ett lovande projekt som förhoppningsvis kommer att leda till konkreta åtgärder som kan tillämpas nationellt.
Även kontrollen av vilka som får lov att tillhandahålla välfärdstjänster och på vilka grunder behöver ses över. Valfrihetsreformerna som öppnade upp för privata aktörer har lett till mycket gott för medborgarna, men det är tydligt att det krävs utökad kontroll för att förhindra att systemet kapas av kriminella. Kvalitets- och tillgänglighetsvinsterna behöver helt enkelt vägas mot kostnaderna av omfattande och systematiska bidragsbedrägerier. I grunden handlar det om att förhindra miljardslöseri med skattemedel och upprätthålla medborgarnas förtroende för staten.