Uppmaningar i den stilen hör vi ofta dessa dagar. Inte konstigt eftersom det folkliga engagemanget i EU-valen inte brukar vara mycket att hurra för. Personligen har jag dock principiellt svårt för det moraliserande tonläget kring valdeltagandet. Som att människor som inte röstar är lite korkade. Slappa. Obildade. Respektlösa. Så behöver det inte alls vara.
Om inte politiken upplevs som relevant, tilltalande och angelägen, vem är det då fel på? Väljarkåren? Det kan finnas fullt rimliga orsaker till att man tvekar eller inte vill gå till valurnan - vilket ju även det är en handling. Icke-valet, särskilt det medvetna icke-valet som att rösta blankt, är faktiskt helt legitimt i ett liberalt samhälle. Gilla det eller ej, men frihet och demokrati innebär också rätten att avstå, att ställa sig vid sidan av och odla sin egen trädgård - oavsett vad makten tycker.
Temat behandlas i en av den portugisiske författaren och nobelpristagaren José Saramagos sista romaner, "Klarsynen". Det är en bitande, festlig satir över vad som händer om medborgarna tröttnar på partipolitikens styrande överhet och stillsamt röstar blankt i överväldigande skaror. Hur skulle etablissemanget reagera på en sådan förödande misstroendeförklaring? I Saramagos bok drabbas politikerna till höger och vänster av panik, fruktar en samhällsomstörtande konspiration, utlyser undantagstillstånd och sätter in militär för att lära folket en läxa! Här tas den förnumstigt moraliserande retoriken om röstandet till sin yttersta, mest absurda konsekvens.
Därmed inte sagt att det är vettigt att nonchalera årets Europaparlamentsval. Tvärtom. Själv har jag alltid röstat (och aldrig blankt), och på söndag kommer jag definitivt att göra det. Inte av rutinmässig plikt eller inrotad lojalitet till något specifikt parti. Utan av passionerad övertygelse att EU-projektet, trots sina flagranta brister, i grunden ändå representerar ett historiskt löfte om ett bättre och öppnare Europa. Därför ska jag stödja en kandidat som försvarar liberala värden och den fortsatta processen av rivna hinder, friare rörlighet, mer handel och större integration.
Tyvärr ser vi nu växande antiliberala krafter som strävar efter motsatsen och mobiliserar för att bromsa, försvåra eller stoppa utvecklingen av ökat ekonomiskt, socialt och kulturellt utbyte över nationsgränserna. Lämna walk over till dem och deras vision om ett Europa där nya murar och barriärer byggs mellan människorna? Aldrig i livet! När protektionister, rasister och kostymfascister är på frammarsch finns alla skäl i världen att utnyttja sin rösträtt. Om inte annat som en försäkring att vårt liberala samhällssystem kvarstår, där varenda medborgare som så önskar även i framtiden tryggt kan välja möjligheten att odla den egna trädgården - oavsett vad makten tycker.