Försöker intressera mig för och försjunka i dagspolitiken. Ur högtalarna strömmar Ray Charles: "Let´s go get stoned." Körtjejernas röster: Som att smekas över låret av vacker kvinna. Frugan till exempel. Ray Charles röst: Strävt sandpapper. Låten bifogas i mejl från Bosse Nilsson, Linköping. Han är flitig besvarare av FredagsFrågan, och varje fredag kompletterar han svaret med en låt. Jag har det förspänt.
Dagspolitiken: Hur intressant är det när en impotent, desorienterad och utsjasad regering försöker bita sig kvar vid makten genom att kopiera oppositionens förslag? Men visst, andra metoder testas: I Svensk Damtidning låter sig en Stomatolleende Annie Lööf (C) marknadsföras som politikens prinsessa. Jag undrar om det är tillräckligt för att baxa det grundstötta alliansvraket rätt. Å andra sidan: Mer spektakulära under än så har skett. Den rödgröna politiker som tar valvinsten i september för given bör uppsöka kurator eller psykolog. Har aldrig fattat skillnaden mellan de två kategorierna. Nu är det för sent att börja rota i sånt.
Sverige 2014 (1): Nazister härjar vilt. Nazister ställer upp i valet i drygt 30 kommuner. Motala är en. Svenskarnas parti är en fortsättning på Nationalsocialistisk front, som förknippas med mord, våld och hot. Vad är rasideologer om inte ynkliga kräk som förtjänar förakt. Svenskarnas parti, ett nasseparti, har ett mandat i kommunfullmäktige i Grästorp. Sug på den.
Sverige 2014 (2): Ökade klyftor, växande utanförskap (fast nu vågar alliansen inte använda begreppet). Läs Stefan Löfvens och Karl–Petter Thorwaldssons artikel på dn.debatt i går. Ett smakprov: "Dags att gå från privat risk och skuldsättning till gemensamt ansvar och investering." Så anas konturerna av en pånyttfödd reformismens höga visa.
Fortsatt växande klyftor, orsakade av arbetslöshet och en politik som ställer "vi" mot "dom", är utmärkt jordmån inte bara för uppgivenhet och maktlöshet utan också för våldsbenägna gäng, som suger upp till exempel unga som är på glid, som det hette när 491 chockade Sverige. (Bibliotekarien i Vadstena vägrade låna ut boken till oss tonårskillar. Minns jag rätt övertalade vi Martins storasyrra att låna den. Vi hittade aldrig avsnittet där tjejen gör det där med en schäfer. Att ens försöka ta sig in och se filmen var lönlöst. Hårt att va ung på den tiden, men vi hade åtminstone en tv-kanal att välja bland.)
Kanske Gunn Johanssons story utspelar sig på den tiden? Gunn mejlar: "Två rejält överförfriskade herrar kryper på järnvägsspåret. "Jävvlar vilken lång trappa", sär den ena. "Å jävvlar vilket kort trappräcke", sär den andre.
Köpte stereo i veckan. Sån där liten för 495 spänn. Mitt livs sista stereoköp. Kändes högtidligt. Nu går jag på jakt efter mitt livs sista pilsnerhäck. Sen är allting fullbordat, i evighet, amen.
Trevlig helg & glöm inte adressen när du besvarar FF!
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & socialdemokratisk krönikör