Det är förvisso inget av de ledande partierna som förespråkar ett utträde ur euron, men efter varningssånger i alla tonarter från ledare i andra euroländer måste grekerna ha förstått vad alternativen är: Endera röstar man på etablissemangspartierna Ny Demokrati och Pasok, som vill hålla fast vid ingångna avtal och alltså fortsätta med nedskärningar och strukturreformer. Eller så röstar man på vänsterkoalitionen Syriza, som vill säga upp avtalen så att Grekland slipper spara och betala av sina skulder - vilket i praktiken är detsamma som att lämna eurosamarbetet och kanske också EU.
Omvärlden chockades av valresultatet i maj. Dels för att de tidigare givna maktpartierna - borgerliga Ny Demokrati och socialistiska Pasok - tappade sina positioner som maktprenumeranter. Dels för att extremistpartier på både höger- och vänsterkanten gick starkt framåt. Att nazistpartiet Gyllene gryning fick sju procent och tog sig in i parlamentet chockade mest, och har den senaste månaden använts som argument för att Europa måste sluta att sträva efter budgetdisciplin och finanser i balans.
Förhoppningsvis åker nazisterna ur parlamentet i valet på söndag. Om valet i maj var en missnöjesuppvisning, då grekerna röstade på extremistpartier bara för att markera motstånd, bör valet på söndag kunna bli en omröstning om hur Grekland ska ställa sig till euron.
Det vore önskvärt med ett tydligt valresultat på söndag. Vinner Ny Demokrati med stor marginal har grekerna sagt ja till euron och ett fortsatt sparande och gnetande. Vinner Syriza övertygande vill grekerna inte fortsätta att spara och betala av, och bör få lämna eurosamarbetet. En återgång till drakman innebär förstås en tung ekonomisk smäll, men devalveringen kan samtidigt ge en skjuts åt den grekiska ekonomin.
Mardrömsscenariot vore ett lika otydligt valresultat som i maj. Då tvingas Europa fortsätta att leva med osäkerheten om vad som ska hända.