Omkring 400 personer beräknas ha kommit till medborgarmötet där representanter från polisen och kommunen diskuterade och svarade på frågor från allmänheten kring de oroligheter som spridits i Skäggetorp den senaste tiden. Frustrerade ungdomar som kastat sten och tänt eld på bilar och annan egendom, polisen som både attackerats och anklagas för att attackera civilpersoner, kriminella gängmedlemmar som upprättat egna trafikkontroller i området och uppmanar ungdomar att inte snacka med polisen om det som händer i stadsdelen. Ett redan segregerat område dras isär och bort från det Linköping som oftast lyfts fram: 150 000-staden, företagarstaden, flygstaden, universitetsstaden…
Linköpings borgmästare Ann-Cathrine Hjerdt (M) är ansvarig för kommunens trygghetsfrågor och fanns på plats i aulan. ”Jag vill inte se en utveckling där Linköping framställs som en stad där man ska känna sig orolig”, sade hon, men medgav samtidigt att ”Linköping är en väldigt segregerad stad”. Det innebär att trygghetskänslan förmodligen upplevs väldigt olika beroende på var man bor eller befinner sig i staden.
En borgmästare gör inget samhälle. Inte ens hela den samlade politikerskaran, polisen och socialtjänsten gör det. De är institutioner, upprättade för att skydda oss och det demokratiska systemet, som visserligen är en del av vårt samhälle. Men grunden på vilket det vilar och fungerar är enskilda människor. Tappar dessa – vi – förtroendet för polisen, politikerna och/eller för varandra, går något större förlorat. Tron på det samhälle vi är en del av. Ungdomarnas vinande stenar och gängens inflytande i Skäggetorp, och på andra platser i Sverige, är tecken på den farliga utvecklingen.
Flera vittnesmål om det tudelade Linköping gavs i måndags kväll. Från föräldrar som inte kan försörja sina familjer och inte får någon respekt från sina barn. Från en ung man som ser det som en förbannelse att vara från Skäggetorp. Från en kille som hade ett jobb, men som förlorade det när han misstänktes för ett brott han senare avfördes från. Flera röster hördes också från dem som vill lyfta Skäggetorp. Som vill hjälpa politikerna och se fler närpoliser i området. Som ser att de själva har en roll att spela om scenariot ska bli annorlunda.
Baksidan av ett starkt, fungerande offentligt samhälle kan bli ett försvagat civilsamhälle. Människors höga tilltro till stat och myndigheter kan göra att de omyndigförklarar sin egen handlingskraft. Men aulan i Skäggetorpsskolan var fullsatt. Betänk att ingen eller bara några få kunde ha kommit. Nu syntes i stället tecken på förändringsvilja och tro på att en annan riktning är möjlig. Det förtroendet måste förvaltas. ”Tillsammans kan vi vända på det här”, sade Linköpings säkerhetschef Johan Edwardsson. Glädjande nog verkar många villiga att axla en del av ansvaret.