"Jag, och miljoner andra runt om i världen, sörjer dessa barn, mina bröder och systrar. Vi kommer aldrig att låta oss besegras", säger 17-åriga pakistanskan Malala Yousafzai som själv föll offer för talibanerna i oktober 2012. Hon vägrade acceptera de militanta islamisternas förbud mot skolgång för flickor, sköts i huvudet och överlevde mirakulöst. För sin internationellt uppmärksammade kamp för alla barns rätt till utbildning förärades hon, som den yngste mottagaren någonsin, Nobels fredspris i Oslo förra veckan. Det var ytterst välförtjänt.
Bara några dagar efteråt kom vad många tolkat som direkt svar från talibanerna, kopplingen är i alla fall svår att bortse från. En skola i Peshawar, nordvästra Pakistan, attackerades av jihadkrigarna som iskallt mördade minst 141 personer, de flesta offren var barn. Grymheten i terrordådet är obeskrivlig. Detta är inte islam i någon vettig mening av ordet. Det som driver talibanerna är en perverterad, våldsbejakande och politiskt radikaliserad vulgärvariant på religion, som förenar dem med islamistiska extremiströrelser likt al-Quida, Boko Haram i Nigeria, al-Shabab i Somalia, Islamiska staten i Syrien och Irak. Deras egentliga profet är inte Muhammed. Utan snarare egyptiern Sayyid Qutb (1906-66), som tyvärr måste räknas till en av vår tids inflytelserikaste ideologer.
"Det finns bara en plats på jorden som kan kallas för islams hus och det är den plats där en islamisk stat är etablerad och där sharia råder och Guds lag respekteras... Den övriga världen är krigets hus", slog han fast. I en rad skrifter förbannade Sayyid Qutb upplysningstänkandet, materialismen, demokratin, kapitalismen, kvinnornas frigörelse, hela den västerländska livsstilen. Utvecklingen hade gjort mänskligheten ogudaktig och moraliskt bankrutt. Qutb spelade på den muslimska världens känsla av underlägsenhet gentemot Europa och USA, liksom den arabiska befolkningens missnöje med sina egna korrumperade härskare. Alla sanna muslimer måste resa sig ur sin passivitet, gripa makten och frigöra sig genom att återskapa det perfekta, obefläckade samhället. Modellen var teokratin i de heliga städerna Mecka och Media på 600-talet. Vilka medel som helst kunde användas för att nå målet. De som inte ställde upp var avfällingar, och därmed dömda till döden.
Hur Sayyid Qutbs uppenbart förrycka, motbjudande idéer kunnat tjusa någon förefaller obegripligt. Fast lika obegripligt är väl då hur andra totalitära frälsningsläror som nazism, fascism och kommunism kunnat vinna anhängare, till råga på allt i högt utvecklade samhällen i väst. Men det är ungefär samma mekanismer som ligger bakom dessa synbarligen väldigt olika ideologier. Man erbjuder enkla, radikala lösningar på orättvisor. Man pekar i avhumaniserande termer ut syndabockar som orsaken till allt ont och kräver att de måste förgöras. Man hämtar näring i en vantrivsel med den moderna, liberala kulturen. Man påstår sig ha förunderliga insikter i hur historiens lagar fungerar. Man vädjar till en längtan efter ett drömt harmonitillstånd i det förflutna som gått förlorat genom destruktiva krafters försorg. Men resultatet av de falska profeternas löften vet vi: Auschwitz, Gulag, ett blodbad på en skola i Peshawar.