Kära läsare - både ni som tycker att jag bara skriver dumheter och ni som har en mer förlåtande, sympatisk inställning. Det har varit väldigt roligt att kommit hit från mina sydligare trakter och gästspela på tidningen denna vecka. Linköping är en sån vacker, varm och vänlig stad; full av fina människor och underbara vänner. Inte minst har det varit inspirerande att åter säga hej till Tage i korsningen Vasavägen och Östgötagatan. Alla städer borde ha en staty av Tage Danielsson. Man blir lycklig och snäll bara vid åsynen. Det kan folk i vår dystra tid behöva.
Tage kunde inte blivit den han blev utan Linköping och den speciella atmosfär som råder här. Ta vara på den! "Utan tvivel är man inte klok", skrev han en gång. Men oj, en klokare människa har väl Sverige sällan begåvats med. Jag tänker ofta på Tage. Jag tillhörde generationen som växte upp med honom och hans ständiga, självklara närvaro på den offentliga scenen i olika sammanhang. Jag saknar honom djupt.
Han skulle behövts som ett brinnande ljus i dessa mörknande dagar med växande främlingsfientlighet och rasism, åtstramad flyktingpolitik, råare politiskt tonläge från såväl höger som vänster och flodvågen av ideologiberusade hätskheter på nätets (a)sociala medier. "Mordet på solidariteten" löd rubriken på en längre artikel som Tage skrev i Expressen, november 1984. Mot bakgrund av den kärvare situation som råder, tycker jag att särskilt följande rader är brännande aktuella och talar uppfordrande till oss i detta nu (jag kan riktigt höra Tages östgötska röst i varje ord):
”Inga mänskliga mål helgar någonsin några omänskliga medel. Medlen är målet. Vettiga samlevnadsformer är idealet. Vägen är slutstationen.
Jag vill i fortsättningen inte kalla mig någonting som slutar på ist, utom humanist och cyklist.
Humanismen betraktas som onödig i vår tid, som tänker i andra banor än de humana och humanistiska. I verkligheten är den tvärtom oundgänglig som fundament i det nödvändiga nytänkandet – den fria aktiva humanismen som inte är kopplad till någon politisk ideologi utan förfäktar allmänmänskliga livsvärden och försvarar varje enskild människa mot fysiskt och andligt övervåld och översitteri.”
Bevara detta kloka stycke i era hjärtan. Det ska jag göra. Försvär vi oss inte till humanismen som överordnad kraft finns inget gott och värdigt samhälle.