Svenska folket fortsätter att ha en sangvinisk inställning till sina boendekostnader. Enligt en färsk undersökning, som SCB presenterade förra veckan, är vi minst brydda i hela EU. Endast 7 procent av hushållen i vårt land känner oro, medan motsvarande EU-snitt är 34 procent. Uppenbarligen har vi blivit invaggade i lugn genom de senaste årens låga räntor och ökade realinkomster. Varningsrop om en hotande bostadsbubbla tycks inte gett något gensvar.
Jag är ledsen, men allt talar för att illusionernas tid snart är förbi. För den som ser kallt på saken, har lite koll på historien, samt är hyfsat bevandrad i den österrikiska ekonomiska skolans teori och empiri (vilket fler borde vara), kan ingen större tvekan råda.
Bubblan är en realitet. Frågan är inte om den ska spricka. Utan när.
Riksbankschefen Stefan Ingves har visserligen länge larmat om bubbelrisken. Därför har han av politikerna krävt förebyggande åtgärder som skuldlånetak, amorteringstvång och fimpade ränteavdrag. Det är inte så lite fräckt (och knappast särskilt effektiva verktyg heller). Ty rimligen måste Ingves själv karaktäriseras som en av ärkebovarna i dramat. Under hans ledning har Riksbanken pressat ner räntan till artificiella bottennivåer, dränkt Sverige med billiga krediter och pumpat ut fiat-pengar (alltså statsvaluta som trollas fram ur intet, utan koppling till något verkligt värde som exempelvis guld).
Kombinerat med bostadsmarknadens hårda regleringar, vilka saboterat jämnviktsmekanismen mellan utbud och efterfrågan, har konsekvensen blivit enorma prisstegringar och massiv enskild överskuldsättning. Bankerna har glatt spelat med, väl medvetna om att deras utlåningsrisk till hushåll är mindre än till företag (ett bolag kan göra konkurs och då är pengarna borta, medan privatpersoner får dras med sina skulder livet ut).
Att inte kreditfesten med fiat-pengarna tänt inflationsbrasan, beror sannolikt främst på att stålarna sugits upp i bostadsrallyt och i aktiemarknaden. Samtidigt har produktiva investeringar blivit lidande och BNP-tillväxten per capita har legat strax över noll. Detta håller inte. Vi befinner oss i en spekulations- och låneekonomi som är dömd att krascha, förr eller senare.
Se om ert hus. Eller spring för livet.