Prasslande sedlar började komma i bruk först på 1600-talet. Men snart kan de fysiska pengarna vara historia helt och hållet. Under 2000-talet föredrar vi att handla med kort, eller använda mobiltelefonen som plånbok. I två reportage (det senaste i dagens tidning) har Corren tagit temperaturen på denna utveckling, som eventuellt leder till ett kontantlöst samhälle om några decennier. Tja, varför inte?
Det blir bekvämare för oss konsumenter. Smidigare, säkrare och mindre kostnadskrävande för butiksägarna. För att inte tala om vilken glädje bankerna skulle känna. Redan nu verkar de göra allt för att slippa besvärliga kontantkunder. Dessutom vore det rena drömmen för staten. Utan kontanter kan granskningen av medborgarnas transaktioner effektiviseras. Det blir väsentligt svårare att göra svarta affärer, lura skattmasen och bryta mot lagen. Så varför vänta? Samhället hade bara tjänat på att låta sedlar och mynt försvinna. Eller? Kanske. Men då till ett synnerligen högt pris för den individuella integriteten.
Vi skulle inte ens vara i stånd att köpa en grillad korv utan att lämna virtuella fotspår efter oss. Storebror får potentialen att syna minsta lilla digitala öre vi tjänar och spenderar, våra liv hade kunnat klartläggas i detalj, den civila frizonen från statsmaktens bevakande kontrollapparat reduceras dramatiskt. Det kontantlösa samhället kräver ett dumdristigt starkt förtroende inte bara för politikernas och byråkraternas ständiga välvilja. Utan även för banksystemets absoluta trygghet. Med enbart digitala slantar finns ingen annan skyddad hamn, som exempelvis att gömma pengarna i madrassen. Vilket sannerligen kan behövas. Minns vad som nyligen hände bankspararna på Cypern...