Bullerfrågan är en riktigt trist långbänk som fortsätter gäcka bostadsbyggandet i Linköping. I måndags besökte bostadsminister Stefan Attefall (KD) Linköpings flygplats för att tala om vad regeringen gör för att förbättra bostadssituationen i Sverige. Mycket utav samtalet kom att handla om Linköpings unika situation.
Tvisten är välkänd men tåls att upprepas: Eftersom Linköping är en flygstad med militär verksamhet både i Malmslätt och vid Saabs anläggning uppkommer det då och då buller. Naturvårdsverket anser att de bullertoppar som uppstår när försvaret övar med Jas Gripen gör Linköping till en obeboelig plats. Några nya bostäder får därför inte byggas, enligt myndigheten. Boverket har en annan syn på saken. Men så länge de är oense kvarstår dödläget.
Hur ska detta lösas? Eftersom Sverige har självständiga myndigheter kan ansvarig minister inte gå in och detaljstyra en viss fråga. Däremot finns det andra tillvägagångssätt. Bostadsministern skulle till exempel kunna fråga de ansvariga generaldirektörerna om de är intresserade av att behålla sina arbeten, och att en förutsättning för det är att de skyndsamt når en överenskommelse.
I annat fall måste en särlösning skapas för Linköping. Det är inte så tokigt som det låter. Det buller som Linköping lider av härrör varken från industrier, vägar eller civilflyg. Bullret beror på den höga koncentrationen av militär flygverksamhet. Någon motsvarighet finns ingen annanstans i Sverige.
Naturvårdsverket fick häromåret uppdraget att samla myndigheterna som berörs av bullerfrågan och nå en samsyn. Detta ledde till en "viljeinriktning" och ett konstaterande att buller är ett samhällsproblem. Stark jobbat!
Trots att Attefall kallade resultatet "skandalöst" hade han inget bättre att erbjuda än ytterligare en utredning. Vi får hoppas att den går snabbt och att den förordar Boverkets syn på saken.