Torbjörn Gustavsson: Bra för Samres, bra för kunden?

Helene Andersson, Linköping, berättar om sin hopplösa kamp att via callcenterföretaget Samres beställa färdtjänst till US. Helene får beskedet att adressen inte existerar, varpå maken tvingas ta ledigt från jobbet för att skjutsa henne. Jodå, adressen existerar, men inte enligt callcenterföretagets kontor i Dakar i Senegal.

Samres AB, som bokar färdtjänstresor på uppdrag av Linköpings kommun, ägs numera av riskkapitalbolaget PEQ och expanderar kraftigt med kommuner och landsting som uppdragsgivare. Verksamheten, som alltså finansieras med skattepengar, flyttas till låglöneländer som Moldavien och Senegal. Konkurrenter i Sverige står sig så klart slätt när tjänsten ska upphandlas. En telefonist i Senegal betalas med ca 3 000 kronor i månaden. Facken Transport och Unionen talar om "lönedumpning", Linköpings kommun beskriver det hela som "en form av bistånd" (!), som det formuleras av Charlotta Holmgren, verksamhetsansvarig, i tidningen Veteranen. Många kunder och taxichaufförer i Skåne och Östergötland delar Helene Anderssons erfarenhet.

Ett vet jag med bestämdhet: PEQ och Samres ursprungliga ägare tjänar storkovan. Vad gör det då att en och annan äldre eller handikappad drabbas av taskig service.

Migrationsverket vill utvisa Pakiza Miskinmal till Afghanistan. Corren berättade i går att 16-åriga Pakizas mamma betalade en flyktingsmugglare att föra dottern till Europa sedan fadern mördats. Pakiza kom till Mjölby i december 2011. En tonårstjej utan farsa är lovligt byte i Afghanistan. Det vet till och med Migrationsverket, som bör säga ja till Pakizas ansökan om asyl.

Politikerna i Kinda idkar berättigad självkritik. "Den politiska styrningen är för svag", heter det bland annat (Corren i lördags). Kinda är inte unikt, även om politikernas reträtt till förmån för chefstjänstemännen är extremt tydligt där. Att de politiska partierna nästan tömts på medlemmar gör inte saken bättre. Mindre kommuner som Kinda står inför stora problem och utmaningar. Tydliga politiker som vet vad de vill - är det för mycket begärt?