Förra året fick Åsa Romson berättigad kritik efter hennes och Gustav Fridolins Almedalsdebut. Klasskillnaden var nästan smärtsam; Fridolin höll ett välförberett och proffsigt tal medan Romson stakade sig och fnittrade.
I år var Romson ensam på Almedalsscenen, och det märktes att hon tagit till sig av kritiken. Hon varken stakade sig eller fnittrade.
Ändå lär hon knappast ha övertygat någon som inte redan innan var frälst miljöpartist. Problemet är tilltalet. Romson kör en överhurtig, nästan speedad stil (för att dölja osäkerhet?). Försöken att låta som kidsen - "hallåå regeringen, vad väntar ni på?" - känns tillkämpade. När Romson, som har doktorerat, gör sig dummare än hon är - "det är så svåårt med klimat så jag har tagit hit en expert" - underkänner hon också publiken. Och att Romson konsekvent använder känsloargument, utan att backa upp dem med fakta, rimmar illa med hennes egen kritik att blockpolitiken kväver den politiska diskussionen.
Romsons Almedalstal kändes mest som ett barnprogram om miljöfrågor i Bolibompa (och vi kan ju alla fundera över vad det säger om SVT, den fria televisionen). Redan övertygade miljöpartister var säkert jättenöjda, men för oss som inte har förstått tjusningen med Miljöpartiet blev det ingen aha-upplevelse.
Dessutom tyder det på dåligt omdöme att av alla meteorologer i Sverige göra Pär Holmgren till sin sidekick. Själva idén att väva in en expertintervju i talet behöver inte vara fel, men Romson - som hyllade demokratin i sitt tal - kunde ha valt en meteorolog som inte har sagt att fria val står i vägen för lösningen på klimathotet.
MP har en del kloka idéer, till exempel att med momssänkning göra reparationer billigare för att människor ska konsumera kvalitet som går att laga, i stället för kvantitet som slängs i soporna. Men människor som stöts bort av den nyfrälsta, självgoda "hurra vad vi är bra"-stämningen runt MP kräver något annat än barnprogramsretorik och känsloargument utan faktaunderbyggnad för att lockas. Ska folk betala högre skatter och dyrare bensin vill de veta varför, inte bara att det är det "rätta" och det "goda".