I måndags kom Stockholm/Åre ett steg närmare att ansöka om vinter-OS 2022. Svenska olympiska kommittén, SOK, beslutade att gå vidare mot en slutgiltig ansökan som ska inlämnas i mars. Det är jättebra. OS i behov av en mer ekonomiskt och politiskt anspråkslös värd än Sotji (2014) och Peking (som konkurrerar om 2022). Politikernas tveksamhet kring den blygsamma budgeten på blott tio miljarder kronor utan statliga medel är sund, eftersom en politisk förlustgaranti är nödvändig. Det omvända scenariot, att politikerna står för glädjekalkylerna, är både vanligare och värre.
Så finns det glädjedödare som Mathias Lühr, sportkrönikör på Expressen. Lühr är Jante personifierad när han i SVT:s morgonprogram banaliserar SOK-ansökan som ”naiv”. Sverige har inte en chans, är budskapet, eftersom OS-världen är så korrupt. Lägg ner innan det kostar en massa pengar som kunde ha gått till ungdomsidrotten, säger Lühr.
Så kapitulerar man inför korruption, maktmissbruk och pengaflöde. Så lägger man sig platt för herrar som huserar i Moskva, Minsk (hockey-VM 2014) och Peking. Så kan svenska idrottare åka dit, samtidigt som vi i tv-sofforna käbblar om ifall vi skulle ha bojkottat evenemanget eller inte.