Storbritannien kan komma att lämna EU. Om britterna inte får som de vill. David Cameron tänker gå till val på att ge Storbritannien ett nytt avtal med EU, ett avtal som ska ge britterna lösare tyglar. Detta är toryledarens sätt att möta en allt mer EU-kritisk opinion och att söka rädda kvar sitt parti vid makten. Reaktionerna blev de förutsägbara: EU à la carte är inget alternativ. Visst ska vi se vad vi kan göra, men någon utpressning vill vi inte vara med om. Nervositeten var uppenbar, också i den svenske statsministerns försäkran om att Storbritannien behövs i EU .
David Cameron har sannerligen lyft på locket till en het brygd. Folkomröstning är en riskabel utväg. Väljarna tar tillfället att vädra missnöje och handlar frågan dessutom om EU brukar svaret bli ett rungande nej. Den trista sanningen är att det europeiska bygget, som i så många avseenden varit till välsignelse för de europeiska folken, är impopulärt i de flesta medlemsländerna. Det har murats av byggbasarna, de vanliga byggarna har inte ens fått vara hantlangare. Och trots alla vackra tal om att fylla igen det ”demokratiska underskottet” har ingenting hänt. I stället ser vi ett Europa i ekonomisk kris, politiska ledningar som är oförmögna att genomföra reformer och samtidigt en regleringslust som tar sig allt underligare uttryck. Vad har till exempel ”Bryssel” med våra badstränder, vårt snus, och våra vargar att göra?
Exemplen rör inte precis de absolut största frågorna, men de gnager. Än mer gnager att EU tycks sakna intresse eller medel för att se till att mer grundläggande värden respekteras. EU är inte enbart en gemensam marknad, det är ett politiskt samarbete grundat på gemensamma värderingar – respekt för mänskliga fri- och rättigheter, för rättsstaten, för öppenhet och tolerans. Dessa värden ignoreras dagligen. I Ungern sitter en nationalistregering som snöper kultur och medier. I Irland tillåter en okänslig abortlagstiftning att en kvinna som fått missfall avlider på sjukhus under läkarkontroll. Bulgarien, Rumänien, Slovakien med flera länder behandlar sina romska medborgare som paria. I Grekland och andra länder med gränser mot Afrika och Asien sätts flyktingar i läger utan rättslig prövning. Listan kan förlängas med långa djurtransporter och diskutabel djuruppfödning till exempel.
Man behöver inte vara britt och längta efter forna imperiedagar för att känna leda vid EU. Det går bra att vara en liberal Europavän i princip. Så länge EU inte förmår leva upp till vad dess medlemmar lovat, måste anspråken på att reglera och peta i smått stämmas ned. Till dess kommer jag att heja på David Cameron i hans utmaning mot en organisation med dubbelmoral och svag markkontakt.