15 personer i Östergötland är bland de mäktigaste i riket. De kontrollerar hundratals miljarder kronor. De kan ingripa i vår tillvaro på ett högst kännbart sätt. Diktera nivån på hur mycket vi får behålla av lönen varje månad. Påverka hur skolan, sjukvården och arbetsmarknaden ska fungera. Stifta lagar och regler på alla upptänkliga områden.
Vet ni vilka dessa 15 personer är? De tillhör en skara, 349 stycken totalt, som äger den högsta offentliga makten i Sverige. De är våra riksdagsledamöter, som i tisdags efter en lång sommarledighet samlades igen för ett nytt parlamentariskt år. Sommarledighet är förresten fel. Dessa personer har ingen semester, de måste jobba jämt, har bra betalt för det, och är alltid i tjänst. Dygnet runt faktiskt. Fråga dem själva vad de har gjort mellan juni och september. Nära kontakt med väljarna brukar ju samtliga partier säga sig prioritera.
Med tanke på vilket förtroende vi lagt i deras händer, borde Östergötlands invånare kunna namnen på våra 15 representanter i maktens boning som ett rinnande vatten. Men så är det näppeligen, eller hur? Inte är det annorlunda i andra läns valkretsar heller. Riksdagsfolket är, frånsett partiernas toppkrets, ett tämligen anonymt kollektiv. Och även om ledamöterna formellt har en väldig makt, är den vanliga enskilda ledamotens inflytande i realiteten ringa, generellt sett. Utrymmet för eget agerande är hårt beskuret av partieliterna. Frifräsare gör sig sällan besvär. Det är synd.
Politiken skulle må bättre av en vitalare parlamentarisk församling, där väljarna får möjlighet till ett tydligare ansvarsutkrävande och de valda ges en starkare koppling till sina uppdragsgivare på hemmaplan. Renodla personvalet, banta den 349-hövdade skaran rejält. Hellre 4-5 riksdagsmän från Östergötland som märks och alla känner till, än 15 diffusa ansikten som få har koll på.