Att behålla eller inte behålla nämndemannasystemet i våra domstolar är den hamletska fråga många ställer sig efter den senaste tidens jävsskandaler i stora rättegångar.
Södertäljerättegången är den senaste i en lång rad. En av tingsrättens nämndemän var också ledamot av Polisstyrelsen i Södermanland. Inte okej. Rättegången, Sveriges största genom tiderna, tas nu om från början. Flera andra uppmärksammade rättegångar har också hemsökts av jävsanklagelser.
Det vore en sak om dessa missöden var enskildheter, men nu har de blivit många på kort tid och dessutom är många av fallen kopplade till hur nämndemännen utses och vilka de är som blir nämndemän, att det är dags att göra något.
I dagsläget är det upp till de olika kommunfullmäktigeförsamlingarna i respektive domsaga att utse nämndemän till tingsrätterna. Trots att det enda grundkravet för att bli nämndeman är att vara en rättskaffens medborgare har det blivit kutym att utse de personer som partierna i fullmäktige nominerat. Att vara politiker är alltså de facto ett krav för att bli nämndeman.
Problemet uppstår när politikern inte nöjer sig med en roll utan vill sitta på fler stolar. Enligt Nämndemännens riksförbund är det just polisnämnden och socialnämnden som anses mest riskabla ur jävshänseende.
På grund av det här vill många sparka ut lekmännen ur rättssalen helt och hållet och låta juristerna sköta hela klabbet. Det vore förhastat. I stället för att slänga ut barnet med badvattnet borde nämndemannasystemet avpolitiseras. Frikoppla de politiska partierna från nomineringsprocessen och låt domstolarna genomföra lämplighetstester på hugade medborgare.
Så kan vi behålla ett frivilligt och folkligt inslag i rättsväsendet samtidigt som risken för förödande jävssituationer, på grund av att nämndemännen sitter på flera motstridiga uppdrag, minskas.