Linköpings kommun undersöker nu möjligheterna att avhysa tiggarna under tullbron. Det faktum att vi hamnat i denna situation är olycklig. Det bästa för både romerna och andra utsatta grupper vore en kraftig liberalisering av arbetsmarknaden – ett system som öppnar upp för dagsarbete.
För några månader sedan massdelades en artikel på sociala medier som vittnade om en man som bett en tiggare hjälpa honom måla sin brygga i sommarstugan. För arbetet fick tiggaren 500 kronor. Mannen hyllades och många berättade att de skulle följa i hans fotspår. Sverige behöver mer sådant, ett system som tillåter både privatpersoner och företag att göra liknande insatser utan onödig byråkrati.
Romerna vill stå på egna ben och tjäna egna pengar, men vår stelbenta arbetsmarknad tillåter inte det. Det måste ändras, så att enskilda människor på ett enkelt sätt kan utföra arbeten och få betalt. Tillsammans med att släppa på regleringar på bostadsmarknaden skulle då romerna få en bättre situation och börja kunna försörja sig själva, och avhysningar skulle inte ens vara en fråga på den politiska dagordningen.
Under socialdemokratiska Per Albin Hanssons tid som statsminister förde Sverige en hård kamp mot romerna. I en skrift från statens inspektör för fattigvård skrevs det ”tattarna har sedan århundraden genom sitt asociala levnadssätt vållat den övriga befolkningen i riket avsevärda olägenheter.” Som att det i grund och botten var den övriga befolkningen det var synd om, istället för den folkgrupp som staten fråntagit rättigheter. Ett skevt perspektiv som till mångt och mycket ännu tycks sitta kvar.
Än så länge har Linköpings politiker varit tysta i frågan, som istället lämnats på tjänstemannanivå för att undvika polemik. Nu är det dags att ni berättar hur ni ska göra för att underlätta för romerna att bli självförsörjande i vår stad och i vårt land. Ett land som behöver all hjälp vi kan få för att skapa mer välstånd.