Det finns några darlings som alla i familjen gillar (även om lingonen fortfarande kan ställa till det): köttbullar (helst med potatis och sås), köttfärslimpa (sås!) och hamburgare. Utifrån denna magra meny kan utläsas att det går åt mycket köttfärs i vårt hem. Köttfärs är bra, användarvänligt och lätt att frysa – om man lägger färsen i plastpåse och bankar ut den till en platt kaka går den lätt in i den överfulla frysen och tinar sedan snabbare.
Ungefär en kvart efter vår senaste köttfärslimpemiddag går nyheterna igång på tv. Ica återkallar sin nötfärs från Irland på grund av upptäckta salmonellabakterier! Jag blir kall. Matkedjans egen kundservice är stängd. Läser på om smittan på nätet, bakterierna dör vid 70 grader. Det borde vara lugnt.
Vi blir inte sjuka. Men nästa gång i butiken tar jag den svenska förpackningen. Några dagar senare landar nyheten att salmonellasmitta hittats på en gård på Gotland. ”Det här är något som alla gårdar kan drabbas av om man har otur. Det har inget att göra med bristande hygien eller vanvård att göra”, säger länsveterinären (helagotland.se). Se där. Även du, min svenska ko.
En intressant debatt om långväga mat har utspelats på Correns debattsidor. Å ena sidan står Luf, och försvarar frihandel som ett sätt att bekämpa fattigdom. Å andra sidan Gröna Partiet, som vill att alla ska äta närodlat. Kan man både få äta kakan och ha den kvar? undrar jag. Köp gärna lokalt om det är bra grejer, men stäng inte ute världen för det. Handel är vägen ut ur fattigdom, protektionism är en farlig väg. Väljer vi den kommer vi att bli fattigare, inte bara ekonomiskt.