Det är bra. Till skillnad från Norrköping saknar Linköping verklig citykaraktär, givetvis en brist för en kommun som aspirerar på att bli en riktig storstad. Omgestaltningen behövs för att ge snabbare puls och större känsla av urbanitet. Men lugn!
Det är inte tänkt att bli som när den fartblinda modernismen drog fram i Sverige under mitten av förra seklet. Rivningshysterin och nybyggnadsvågen av betongfunkis förvandlade många orters stadskärnor på ett mycket olyckligt sätt. "Citysaneringen" av Stockholm, där bland annat Klarakvarteren tragiskt skattade åt förgängelsen, är kanske det mest famösa exemplet. Muharrem Demirok (C) som haft ansvar för Linköpings nya utvecklingsplan tycks vis av dessa erfarenheter: "Det kommer inte bli några dramatiska bilder på före och efter utan här kommer det att ske en successiv övergång" (Corren 15/11).
En organisk förändring som gör att vi kommer i takt med expansionen ligger också i linje med Linköpings traditioner. Vi var aldrig lika drabbade av de radikala stadsplanerarnas arméer av grävskopor som härjade i Stockholm och flera andra svenska städer under efterkrigstidens rekordår. Linköping växte visserligen så det knakade redan då, mycket tack vare Saabs framgångar på 40- och 50-talen. Ett stort antal äldre hus försvann från centrum för att ge plats åt nya bostäder, kontor och affärer.
Relativt sett är det ändå synd att säga att ingreppen förstörde stadskärnan. Se bara på den vackert bevarande miljön kring Stora torget och Domkyrkan. Dessutom hade vi en klok S-politiker vid namn Lennart Sjöberg i kommunfullmäktige som tog initiativ till att rädda en mängd fina träbyggnader genom att helt sonika flytta dem. En förträfflig idé som gav oss idyllen Gamla Linköping.
Dagens utvecklingsplan för innerstaden gör att Linköping kan fylla ut kostymen på ett tämligen harmoniskt sätt. Men vore det inte en intressant tanke att spetsa projektet genom att byta plats på Gamla Linköping från Valla till Stångån strax norr om Tullbron, som turistbyrån Visit Linköping föreslagit? Det hade kunnat bli ett fantastiskt ansiktslyft för Linköping om den kulturhistoriska bebyggelsen integrerades med vattnet i centrum. Istället för att ligga lite offside i Valla, borde vi överväga att uppgradera detta underbara kvartersområde till en lättillgänglig och attraktiv hjärtpunkt i stadskärnan. Ungefär som vår egen version av Gamla stan i Stockholm.
Flytten hade säkerligen kostat ett ordentligt belopp. Linköping är dock ingen fattig kommun, snarare privilegierat välmående med miljarder i tillgångar. Finns viljan har vi nog råd att våga en sådan framtidsinvestering i ett ökat skönhetsvärde på Linköping, även om satsningen inte omedelbart går att räkna hem i reda pengar. Tror ni att Gamla Linköping alls existerat idag, om Lennart Sjöberg enbart kalkylerat på avkastningen i kronor och ören när han 1944 motionerade i fullmäktige om att göra Valla till ett reservat för ålderdomliga, utdömda trähus? Knappast.