Jag testade en och annan säng under sommarn. Slafen i isoleringsrummet i hospitalsmuseet i Vadstena minns jag bäst. Linn Moberg, som guidades i klosterstan av Frugan och mej, vräkte igen dörrn och där låg jag. Isolerad, ensam, övergiven, fastspänd. Kändes helt okej. Kändes behagligare än i bädden hemmavid. Där slåss jag nätterna igenom med ragdollkatter som propsar på utrymmet och inte ger sig förrän jag är halvvägs utanför sängen. Inte konstigt att jag går omkring med nackvres. Museet i Vadstena: Alltid värt ett besök. Är dörren till isoleringen stängd, vet du vem som ligger och återhämtar sig därinne.
Sverigedemokraternas toppnamn i Halmstad dammsuger med en nazistisk armbindel på ena armen. Partiets representant i Vimmerby avfärdar folk i Mellanöstern som kannibaler och huvudjägare. Jimmie Åkessons påstådda försök att hålla rent går... så där. Jag trodde att stollarna försvann ur politiken när Ian & Bert drog ner ridån. Jag hade fel. Att Ian Wachtmeister, den folkföraktande greven, fungerat som Åkessons mentor förklarar en del.
Apropå valrörelse: Carl Lidbom, Calle Batong i folkmun, var minister i Palmes regering och riksdagsledamot för Östergötland (som han inte hade någon koppling till). Under en valrörelseodyssé i länet kom han till Ödeshög. Lidbom fick se kiosken och bad chauffören stanna bilen. ”Har ni Le Monde?” frågade Lidbom damen i kiosken. Damen såg konfunderad ut, skakade på huvet och sa: ”Nä, men vi har Black Jack.”
Apropå SD: Tidningen Arbetet berättar att 15 procent av LOs medlemmar kommer att rösta på Åkessons gäng. En sammanvägning av de senaste opinionsundersökningarna visar att det i första hand är manliga LO–väljare som går från Moderaterna till SD. Håller trenden i sig blir SD näst största parti bland LOs drygt en miljon medlemmar.
Bara så du vet: Damen i kiosken syftade på kondomen Black Jack. Det töntiga dansbandet existerade inte när Lidbom frågade efter... inte franska kort, men den franska tidningen.
86 000. Så många personer har kastats ut ur sjukförsäkringen sedan alliansen klubbade igenom de nya reglerna. Samtidigt: Både sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen redovisar maffigt feta överskott. Snacket om "överutnyttjande" och "utbrett fusk" var den ideologiska missil som banade väg för nedmonteringen. I stället fick vi utslagning och växande fattigdom. Alliansens rasering av sjukförsäkringen landar till sist i knäet hos kommunerna. Utgiftsposten ekonomiskt bistånd sväller. Apropå Black Jack. Jag menar att valrörelsen måste kretsa mera kring detta: Om de många människornas oro över växande otrygghet, över försämringarna i skolan, den höga arbetslösheten och över vad som händer när de reella resurserna fortsätter att minska i förhållande till de faktiska behoven.
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör