Lärare berättar ibland att barn läser allt mindre. Bokslukarna är färre och läser mindre än bokslukare gjorde förr. Barnen som inte är bokslukare läser också mindre än vad icke-bokslukare gjorde förr.
Det är ett problem eftersom mycket läsning i barndomen grundlägger en läsförmåga som behövs i all slags intellektuell verksamhet, men framförallt för att barn som inte upptäcker läsningens tjusning kanske inte gör det som vuxna heller. Ett liv utan böcker är ett torftigare liv.
Marie Tomicic och Karin Salmson, grundare av Olika förlag, tycks dock inte oroa sig. I sin iver att marknadsföra sina egna politiskt korrekta barnböcker kritiserar de regeringens dopgåva till prinsessan Estelle (hon fick 200 barnböcker): Det är fler pojkar än flickor i huvudroll, det är ovanligt med funktionshinder eller annan etnicitet än svensk, och regnbågsfamiljer och minoritetsfolk förekommer inte alls, enligt Tomicic och Salmson (DN Kultur 1/6).
Utifrån samma instrumentella syn på barnböcker har Tomicic och Salmson tidigare krävt att bara politiskt korrekta böcker ska köpas in till bibliotek, förskolor och skolor. Hur pk en barnbok är ska bedömas utifrån diskrimineringsgrunderna (SvD 11/5).
Vill Tomicic och Salmson få barn i Sverige att helt sluta läsa? Konst som försöker vara politiskt korrekt och uppfostra dödar nämligen intresset. Barn skyr barnböcker som skriver dem på näsan.
Tomicic och Salmson kan väl erbjuda sig att åka ut till slottet och hålla föreläsningar för Estelle om genusteori, HBT-familjer och minoritetsfolk, men de ska sluta att klaga på klassiska barnböcker. Sådana får garanterat fler barn att läsa än tillrättalagda, genuscertifierade barnböcker.