Moderata ungdomsförbundet höll stämma i Sollentuna under helgen som gick och valde Rasmus Törnblom till ny ordförande. Som sig bör i denna roll ställde han sig genast i lojal opposition mot moderpartiet. Moderaterna har de senaste åren hämmats av idéfattigdom, fastnat i ett ständigt mässande om vikten av budgetdisciplin och inte förmått utveckla arbetslinjen vidare. Törnbloms kritik är riktig.
Samtidigt är det blott ack för typiskt att ett parti stagnerar efter en längre tid som regeringsbärare. Fråga Socialdemokraterna. Det dagliga slitet vid maktens taburetter tynger. Horisontlinjen krymper och det administrativa perspektivet tar överhanden. Tendensen att identifiera sig själv med staten och systemet blir allt märkbarare. Påpekanden om nödvändigheten av fler reformer när de ursprungliga är sjösatta upplevs som irriterande och ansvarslöst tjat från människor som inte förstår hur komplicerat allting är.
Fredrik Reinfeldt och hans parhäst Anders Borg gjorde tveklöst ett utmärkt jobb som Göran Persson 2.0 i moderat skrud. Sverige är på väsentliga punkter ett modernare och bättre land nu än 2006, då en trött Persson lunkade av scenen och lämnade över stafettpinnen till Alliansen. Arbetslinjen sattes i centrum och det behövdes. Men snart lät det som vi behövde jobba mer för den kollektiva systemnyttans skull, för att staten måste ha fler skattekronor, för att den offentliga välfärdsapparaten måste ha ökade resurser, för att regeringens debet och kredit måste gå ihop.
Problemet med projektet "Nya Moderaterna" var att de gamla Moderaternas frihetslinje hamnade i skymundan. När partiet ska försöka finna fotfäste för framtiden igen efter Reinfeldtepoken borde man koppla tillbaka till den. Frihet och demokrati i liberal tappning innebär att fredliga människor så långt som möjligt bör anses mogna styra sig själva och forma sina egna liv utan att vara så hårt bundna till det offentliga systemets restriktioner, diktat och villkor. Det handlar om att bryta med förmyndarskapsparadigmet som ännu råder inom den svenska politiska kulturen, bland annat genom sänkta skatter och minskade regleringar, inte minst på arbets- och bostadsmarknaden. Allt för målet att stärka den individuella makten på statens och den politiska överhetens bekostnad.
Gösta Bohman formulerande grundbudskapet mycket bra när han gästade Mufstämman i Göteborg för nästan exakt 34 år sedan: "När vi hävdar begreppet frihet under ansvar, när vi påstår att de enskilda människorna bättre än staten, dess politiker eller företrädare kan förvalta resultatet av sitt eget arbete, när vi tror på tankefrihet, på yttrandefrihet och en fri marknadshushållning, på individuell utbildning och social gemenskap grundad på frivillighet och inte på tvång, då gör vi allt detta därför att vi tror att människorna är förnuftiga nog - eller om de får ansvar, kan bli förnuftiga nog - att själva fatta de nödvändiga besluten. Den västerländska demokratin bygger ytterst på just detta. Om man inte förutsatte att medborgarna var förnuftiga, tänkande människor, då skulle det demokratiska systemet vara en omöjlighet."
Där har Moderaterna anno 2014 en förträfflig hållning att ta avstamp ifrån. Sätt igång!