Så löd nätbokhandeln Adlibris försäljningsreklam för "Sion vises protokoll". Det är en ökänd antisemitisk hatskrift med ursprung i tsartidens Ryssland, svårt plågat av judefientlighet och pogromer. "Sion vises protokoll" påstås avslöja judarnas allomfattande konspiration mot samhället. Målet? Att erövra världsherravälde på i synnerhet kristenhetens bekostnad.
Med skriften, producerad av tsarens hemliga polis, avsågs att legitimera diskriminering, våld och terror mot landets judiska minoritet. Att boken är ett falsarium från början till slut stod redan tidigt klart. Men vad hjälpte det? Det är svårt att finna något som är så motståndskraftigt mot förnuftsmässig argumentation som antisemitismens vidskepelser, denna hatets häxbrygd vilken i närmare 2000 år förgiftat och fördummat vår kristna kultursfär (och efter staten Israels återkomst 1948 även i oroande utsträckning den muslimska världen).
"Sion Vises Protokoll" spreds snabbt över övriga Europa. Den första tyska upplagan gavs ut 1920 och lästes ivrigt av Adolf Hitler. Så nog hade skriften ett stort inflytande alltid. Som bidrag till att göra Auschwitz möjligt, exempelvis. Nu finns eländet i svenskt nytryck. Mannen bakom utgivningen är högerextremisten, Israelhataren och förintelseförnekaren Lars Ulwencreutz. Tills i fredags fanns "Sion vises protokoll" att köpa på Adlibris, även nätsajten Bokia krängde den utan skrupler.
Efter hård kritik har dock Adlibris tillfälligt (?) stoppat försäljningen med motiveringen att "juridisk prövning pågår". (Bokia tycks bara tagit bort boken under tystnad, ingen förklaring eller ursäkt fanns i går på deras hemsida.) Medan Adlibris jurister granskar huruvida lagen om hets mot folkgrupp kan komma i fråga, tvår företagets vd Magnus Dimert sina händer. Han förklarar förstås att Adlibris inte sympatiserar med bokens innehåll. Men: "Det är otroligt viktigt att vara försiktig när man börjar censurera. Det här är inte enkelt. Var ska man dra gränsen?" (DN 5/12).
Censur? Det är ett starkt ord, vilket associerar till statliga övergrepp mot yttrande- och tryckfriheten. Att överhuvudtaget använda sådana termer är att skänka en slags martyrgloria till antisemitiska kolportörer som Lars Ulwencreutz och hans gelikar. Yttrande- och tryckfriheten är vidsträckt i Sverige och ska så vara. Men den innebär inte att en nätbokhandel per automatik måste ha rasistisk hatpropaganda i sitt sortiment. Det är inte censur om ett privat företag avstår från att göra sig till en kanal för antisemitisk hets. Det är att visa omdöme och ta eget ansvar för vad man sysslar med. Uppenbarligen tycker Adlibris att sådant är svårt. Deras kunder kan ju i sin tur själva avgöra om de vill fortsätta gynna ett företag utan någon moralisk kompass.