Bayh meddelade offentligheten att han tröttnat och tänkte hoppa av. Tidpunkt: februari 2010. Att det amerikanska maktmaskineriet skurit ihop är tyvärr inget att förvånas över. Förfallsprocessen i världens viktigaste demokrati har pågått länge. Vilken också var bakgrunden till den våg av entusiasm som bar Barack Obama till Vita huset 2008. Hans främsta vallöfte den gången? Inte sjukvården. Utan att Obama ställde i utsikt att han skulle frälsa Washington från dess förgiftade politiska klimat. Facit: polariseringen är värre än någonsin.
Obama lyckades förvisso driva igenom sin sjukvårdsreform ("Obamacare"), en aktningsvärd prestation. Men när den i dessa dagar börjat träda i kraft, har dess oförsonliga motståndare inom Republikanerna tagit den federala budgetprocessen som gisslan för att stoppa reformen. Mängder av statliga verksamheter tvingas stänga som resultat. Riktigt illa blir det om även kongressbeslutet att höja USA:s lånetak fryser inne. Då kan landet inte betala sina räkningar. Förödande konsekvenser hotar. USA:s återhämtning ur lågkonjunkturen äventyras och hela världsekonomin skakas om.
På sikt undergrävs förtroendet för dollarn som global reservvaluta (grattis Peking, som vill göra sin yuan till ny "säker hamn" på valutamarknaden). Lägg till detta USA:s impotenta hantering av Syrienkrisen, där initiativet övertogs av Assadregimens allierande i Kreml, och vi bevittnar en supermakt som både politiskt och ekonomiskt är på uppenbar dekis. Vad innebär det för världens utveckling när USA:s inflytande minskar till priset av stärkta positioner för aktörer som Ryssland och Kina?
Republikanernas radikalisering har utmålats som huvudorsaken till att USA:s maktdelningssystem krisar. Delvis sant. Moderata, ansvarsfulla republikaner som förre senatorn Bob Dole (presidentkandidat 1996) har det blivit tunnsått med. Men även pragmatiska brobyggare på andra sidan, som demokraten Ted Kennedy, är färre i antal. Kennedy var en vänsterliberal senator, vars resultatfokuserade inställning gav honom många vänner också inom Republikerna (som Dole). Kennedys död i ämbetet 2009 blev på sätt och vis symboliskt för hur också den politiska kompromisskulturen i USA slocknat.
Obamas distanserade ledarstil gör inte saken bättre. Som president har han föredragit att mästra Republikanerna i tal till amerikanska folket, istället för att söka och vårda relationer till tongivande ledamöter i kongressens bägge kamrar (varav den ena, representanthuset, har republikansk majoritet). Detta förhållningssätt har knappast ökat chanserna till uppgörelser i avgörande frågor.
USA grundades med ambitionen att vara en föredömlig frihetens ljuspunkt i världen. Nu är nationen snarare ett exempel på hur oförnuftiga, kortsiktiga och ideologiskt förstockade politiker gjort sin demokrati till en dålig fars.