I går inföll dagen efter 1 maj. Alliansens partiledare höll presskonferens. De gav uttrycket dagen efter ett fyrhövdat ansikte. Reinfeldt, Björklund, Lööf och Hägglund såg ut som russin i fejset. Nej, inte Annie Lööf. Hon ler allt bredare i takt med de sjunkande opinionssiffrorna. De övriga såg ut som de just lyft näsan från den senaste opinionsundersökningen. Kvartetten påminde mest om ett flipperspel eller en Jack Vegas–automat som kopplats bort från elnätet. Så varför kallade de till presskonferens? Jo, för att skrämma väljarna. Skrämselpropagandan är det enda som återstår i alliansens slitna verktygslåda. Bjöklund skrämmer väljarna med Feministiskt initiativ. Raseraren av den svenska skolan vet berätta att Gudrun Schymans parti kommer att tvinga Stefan Löfven till en socialistisk vänstersväng. Snacka om att desperationen äter upp alliansledarna inifrån. En desperat regering på dekis är aldrig en vacker syn.
Drygt fyra månader till riksdagsvalet. Ingenting är klart på förhand. Men en sak står lika klar som de ristade runorna på Rökstenen: Efter åtta år med högeralliansen har en majoritet av väljarna fått nog av privatiseringsrace och skattesänkarrally. Allt fler känner oro över en samhällsutveckling där köns– och klassrelaterade klyftor ökar, arbetslösheten biter sig fast på King Kong–stora nivåer, skolan förfaller och där allt mer av våra skattepengar slussas vidare till så kallade riskkapitalister inom den gemensamt finansierade välfärdssektorn.
Åtta år med Reinfeldt: Andelen fattiga bland sjuka och arbetslösa har fördubblats. Arbetslösheten är den enskilt viktigaste förklaringen till att kostnaderna för socialbidrag ökar kraftigt. Bostadsbristen är akut i allt flera kommuner. Antalet platser i äldreboendet har minskat med 13 500. 140 000 personer (mest kvinnor) har gått ner i arbetstid för att vårda anhöriga eller därför att förskolan inte är utbyggd.
Det säger sig självt: Så här kan det inte fortsätta.
Visst. Jag vet. Att sossarna banade väg för en del av det elände vi tvingas uthärda i dag. Skolans förvandling är väl det mest avskräckande exemplet. Kombinationen fri etablering/skolpeng/skattefinansierade privatskolor slog sönder den sammanhållna enhetsskolan. Nu tycks både S och MP ha nyktrat till, åtminstone något. Borgarna och deras glatt gläfsande ledarsidor snackar om hur eländigt tillståndet var i den svenska "flumskolan". Fakta: Skolan hävdade sig utmärkt i internationella undersökningar fram till början av 90–talet. Skolan tog stryk under kris– & saneringsåren, sen kom "valfrihetsrevolutionen", följd och accentuerad av ministären Reinfeldt.
Borgerliga kommentatorer kritiserar Stefan Löfven för dennes "vänsterretorik" på 1 maj. Jag tolkar Löfvens tal så, att partiledningen äntligen fattar att det krävs mer än "triangulering" för att mobilisera väljarna.
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör torbjorn.gustavsson@corren.se