Liberalernas partiledare Johan Pehrson fotograferad i riksdagen.
Liberalerna har historiskt sett varit ett parti som tagit frågor om demokrati och yttrandefrihet på allvar. När Sverigedemokraternas medlemstidning SD-Kurirens sajt släcktes ner vintern 2006 var det dåvarande folkpartiledaren Lars Leijonborg som anmälde dåvarande utrikesminister, socialdemokraten Laila Freivalds, till Konstitutionsutskottet. Man kunde starkt ogilla SD-Kurirens "karikatyrtävling" i samband med den kris som hade uppstått efter danska Jyllands-Postens publiceringar av 12 karikatyrer hösten 2005. Men att släcka sajter, som inte publicerar något olagligt?
Freivalds avgick snart som utrikesminister.
Även för några år sedan, i utredningen av organisationsförbud av rasistiska organisationer, stack Liberalerna ut med tydliga invändningar. I partiets reservation stod det bland annat att "Man kan inte försvara medborgerliga fri- och rättigheter genom att inskränka dem".
När nuvarande partiledare Johan Pehrson betonade vikten av yttrandefrihet i samband med de så kallade påskupploppen i fjol följde det alltså ett mönster. Det vore otänkbart att en L-ledare likt Centerpartiets Annie Lööf skulle tänka högt om att koranbränningar borde kunna stoppas i utsatta områden och "under ramadan".
Men var håller Pehrsons parti hus nu, när yttrandefriheten är under attack? När regeringen har tillsatt en utredning för att se om det går att inskränka demonstrationsfriheten, och den danska regeringen vill införa det som i praktiken blir ett hädelseförbud? När islamistiska stater och den turkiska presidenten kräver att vi krymper vår yttrandefrihet?
Knäpptyst.
I stället är framför allt Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, och delvis även Kristdemokraternas Ebba Busch, som plockar upp bollen. Två partier som knappast har varit yttrandefrihetens bästa vänner.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) i intervju.
Man anar att det är Liberalernas längtan efter Nato-medlemskap som spökar i bakgrunden. För några år sedan skrev L-toppar att "Sverige ska med i Nato och Turkiet kastas ut" (Expressen, 21/8 2018). I vintras beskrev Martin Melin, som utrikespolitisk talesperson för L, Turkiet som en demokrati. Att Moderaterna gärna tar "realpolitiska hänsyn" är ingen nyhet. Men vad har hänt med det parti som brukade ta utrikes- och demokratifrågor, och principer, på allvar?
Det är Jimmie Åkesson som talar klarspråk om Turkiet och markerar mot islamistiska diktaturer som hotar och ställer krav på Sverige. Om situationen inte är oerhört genant för Liberalerna, undrar jag vad som är det.
Sakine Madon är politisk chefredaktör för Upsala Nya Tidning.