”Det är fruktansvärt. Det får inte hända. Sådant här får absolut inte hända. Jag blev framför allt chockad och ledsen.”
Citatet ovan är svenska damlandslagets landslagschef Marika Domanski Lyfors. Hon talar om den spanske fotbollförbundsordföranden Luis Rubiales uppförande vid medaljceremonin i VM, efter att Spanien besegrat England i finalen (Sveriges Radio 24/8). En till synes överlycklig Rubiales kastar sig om halsen på spelarna varav en dessutom tilldelas en smällkyss mitt på munnen.
Fruktansvärt, chockartat och sådant som inte får hända. Det är uttryck som också kan beskriva mord på 14-åringar, eller det dagligen som sker i krigets Ukraina. Likställer jag nu Rubiales beteende med mord? Nej, och det är min poäng. Det finns tyvärr allt för många händelser som måste beskrivas som fruktansvärda, chockartade och inte får hända. När vi buntar ihop dessa med mindre grova (men inte för det acceptabla) skeenden genom att ta i med de mest kraftfulla av uttryck, riskerar vi att urvattna dem likt valutakursen i en skenande inflation. Till slut har orden inget värde alls – vad säger vi då?
Kyssarna bör på intet sätt försvaras. Rubiales gick i sin glädjeyra överstyr, kanske utnyttjade han till och med tillfället. Hur som helst gick han över gränsen, det var inte snyggt. Med rätta fick han skämmas och till slut be om ursäkt. Det kunde ha varit en bra sak. När en mäktig manlig fotbollstopp får be unga, kvinnliga spelare om ursäkt för ett beteende som för några år sedan knappt skulle orsaka en axelryckning – då har vi ändå kommit en välförtjänt bit på vägen.
Om vi mister förmågan att se nyanser av gott och ont, är det däremot fara och färde. Vi behöver behärska oss och använda rätt ord vid rätt tillfälle. Hur ska annars våra barn förstå att också helvetet har temperaturskillnader? Minsta småsak gör idag att superlativ och översvallande uttryck står som spön i backen. Den svenska måttfullheten är som bortblåst och det enda som duger är att ta i så vi nästan spricker. Annars är det som att det inte har hänt.
Fast det har det ju.
Hade det inte räckt med svenska fotbollförbundets ordförande Fredrik Reinfeldts ord: ”Det här hör inte hemma i fotbollen 2023” (SVT 2/9)? Punkt. När inflationseffekterna kickar igång är de svårstoppade. Skam och ursäkter räcker inte långt. Fördömandet fortsätter och tillåts därmed överskugga den prestation som Spaniens landslag åstadkommit. Även Sveriges framgång har hamnat i skymundan för en mans pinsamma beteende. Kanske borde vi stanna upp och fråga oss var strålkastarljuset bäst tjänar jämställdheten; på Rubiales eller damfotbollens positiva utveckling?