I omförhandlingen om EU:s förnybartdirektiv, som avslutades häromveckan, skrotades parlamentets förslag på att klassa avverkningsrester som icke förnybara.
Det är glädjande av flera anledningar. Av klimathänsyn är det svårt att finna några vinster med att stoppa eller kraftigt begränsa användningen av rester från avverkad skog till att producera energi.
Däremot är nackdelarna tydliga. En begränsning av energiproduktion av skogsråvara riskerar i Europa att leda till ökad förbränning av fossila bränslen och att fördröja frigörelsen från beroendet av rysk gas.
I Sverige, som knappt har någon produktion av fossildriven energi, innebär det ingen större risk för övergång till fossil produktion. Däremot, eftersom vi också är överlägset bäst i EU med att använda förnybar energi, bland annat i form av skogsråvara, riskerar en minskad användning av denna att ytterligare spä på elbristen. I Sverige har vi dessutom en varierad energiproduktion som ger trygghet och som är värd att värna.
Och då har vi inte börjat tala om konsekvenserna för skogsägarna, som i allt högre utsträckning lever i en otydlig och oförutsägbar verklighet.
I grunden finns här två huvudproblem med EU:s nuvarande inriktning för att lösa klimatfrågan med hjälp av skogen. Dels att EU så intensivt håller på att reglera hur man får använda skogen i EU. Regleringarna staplas på varandra, men är i olika skeden där vissa signalerats, andra är beslutade eller under förhandling. Dessutom överlappar regelverken varandra. Detta lapptäcke ska alltså läggas över den svenska lagstiftningen som på olika sätt skyddar skogen och ofta hindrar ett aktivt skogsbruk.
Det andra problemet är att EU bestämmer vad som ska betraktas som koscher i varje EU-land. Det är lika dumt som det alltid är när man försöker styra kapital till en viss teknik istället för till ett visst utfall. Politiker och byråkrater vet inte vilka de bästa framtida metoderna för att minska klimatutsläppen är och de vet ännu mindre vilka de mest marknadsmässiga lösningarna är. Politiker bör således hålla sig till att reglera utsläpp och andra negativa miljöeffekter, på ett teknikoberoende vis.
Att i ett slag försöka slå fast att grenar från avverkade träd inte är förnybart är ett tydligt exempel på båda dessa problem.
Som ordförandeland i EU ska Sverige inte ha någon linje i frågan, även om det är inte okänt vad regeringen tycker i skogsfrågorna. Desto bättre då att ett större antal länder insett att Europaparlamentet inte har kompetens att bestämma över deras skogar.
Att förslaget skrotades är en seger för den svenska skogen och för alla Sveriges energianvändare, och ger därtill ett ökat hopp om rimliga nivåer av regleringar från EU.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.