"Det är säkert bra med en dialog, med kraven i samtalet känns missriktade. Det verkar vara ungdomarna som står för kravställandet." skriver Christian Gustavsson om debatten kring oroligheterna i Ljungsbro som Corren har granskat.
Landet befinner sig alltså i vad politiken ofta beskriver som ett allvarligt läge. Det får sägas vara en återhållsam beskrivning när oskyldiga människor allt oftare drabbats av ett allt mer hänsynslöst våld.
Det är med den bakgrunden som jag sitter och bokstavligt talat kokar inför artiklar från ett grävarbete av Corren. De handlar om hur en grupp A-traktorburna ungdomar håller delar av Ljungsbro i vad som kan beskrivas som ett skräckvälde. Och de handlar om en kommun, som ofta och gärna kritiserar andras brister, men som själv inte verkar ha ordning på torpet.
En av artiklarna återger en dialog mellan ungdomar, poliser, skolan och andra delar av kommunen. Det är säkert bra med en dialog, med kraven i samtalet känns missriktade. Det verkar vara ungdomarna som står för kravställandet. De ställer krav på vad de vill ha för att inte störa, för att inte skräpa ned, för att uppföra sig.
Jag lägger undan läsplattan. Den här lördagen bjuder på fint väder och planen är att vandra på Östgötaleden ute vid Stegeborgs slott. Det inte länge innan vi kommer ikapp dagens första A-traktor. Färgad av morgonens läsning vill jag verkligen störa mig på den, men det går inte. Föraren är hjälpsam med att få trafiken att flyta. Jag känner av den inre konflikt som jag alltid känt inför dessa fordon.
Den som är uppväxt på en mindre ort vet vad epan och mopeder betyder för många ungdomar. Vi förstår avlastningen de kan innebära för en familj. Det går inte heller att påstå annat än att många förare klarar av att kombinera friheten de ges med ansvaret de förväntas kunna ta.
Problemet är att det samtidigt inte är svårt att hitta rationella argument mot A-traktorerna. Förarna är väldigt unga, fordonen är ofta osäkra och inte sällan manipulerade att gå fortare än de får göra. Åtskilliga nyhetsartiklar vittnar om hur de skapar irritation i bostadsområden. Att nöjesåka bil med en stor motor i låga hastigheter är ju inte heller direkt bra för klimatet.
Så länge A-traktorerna var ett randfenomen så orsakade de relativt få konflikter, men på bara ett par år så har antalet fordon fördubblats på vägarna. I dag framstår de mest som en märklig anomali. Det är svårt att se logiken i en lagstiftning som kräver att barn ska bära cykelhjälm i trafiken fram till sin 15-årsdag, men som också ser det som ett naturligt steg att de dagen efter, och på egen hand, får framföra ett flera ton tungt fordon på allmän väg.
Det får gå en tid innan jag läser artiklarna igen. Den här gången blir jag inte lika provocerad av ungdomarna. Missförstå mig rätt. Situationen känns surrealistisk, men den är framförallt ett misslyckande av vuxenvärlden. Tre poliser och en massa medarbetare från kommunen får lägga tid på att axla ett problem som borde stanna vid att vara ett föräldraansvar.
Som läsare är det inte svårt att hålla sig för skratt över slöseriet med resurser och över hur de som orsakar problem verkar vara de som ska tillmötesgås. Det väcker många frågor, särskilt då uppföljande artiklar visar hur de som har drabbats av stöket i Ljungsbro inte verkar ha visats samma engagemang från polis och kommun. Det är ett rejält snedsteg, inte minst av kommunens politiska ledning som annars håller en hög svansföring i trygghetsfrågor.
Diskussionen om A-traktorernas lär fortsätta. En sak är dock säker, återkommande problem med störningar och fortkörningar vinner inte några nya vänner till deras försvar.
Christian Gustavsson är civilingenjörsstudent och tidigare kommunpolitiker (M).