Det föds allt färre barn i Sverige, visar statistik från SCB som publicerades i veckan. I Linköping föddes 1 611 barn under förra året. Vi behöver gå tillbaka till 2004 för att se så låga födslotal i Linköping som vi ser nu. Och då var antalet invånare i kommunen dessutom 30 000 färre.
I Motala är dock läget mer extremt. Där noteras det lägsta antalet födda på över 54 år.
Vissa östgötska kommuner går dock emot trenden. Jämfört med 2021 föddes det fler under förra året i Kinda, Mjölby, Vadstena och Ödeshög. Men i länets resterande nio kommuner noterades sjunkande siffror.
Vad är det då som har hänt? Ska vi tro expertisen är det ingen som riktigt vet säkert varför det var 17 år sedan det föddes färre barn i landet.
Nedgången är en stor gåta, säger Sofi Ohlsson Wijk som är forskare vid sociologiska institutionen på Stockholms universitet (SVT 23/2). Hon beskriver att inga av förklaringarna som forskarna brukar använda sig av håller, som ekonomi och familjepolitik.
De studier som pågår har kunnat utesluta vissa orsaker, som att lågkonjunktur kan ha spelat in eller att vi har blivit mindre jämställda. Inte heller har familjepolitiken ändrats.
Tittar vi enbart på befolkningens ålder så borde också allt fler barn komma till världen. Andel i barnafödande ålder under 2010-talet har varit hög. Sveriges generösa system med föräldraledighet bör också göra det enklare för fler att vilja försöka skaffa barn.
Ändå märks en nedgång sedan 2010 över hela befolkningen. Den går igen i alla grupper som statistiken kan skilja ut, som hos bosatta i landsbygder och städer. Minskningen finns oavsett utbildningsnivå eller föräldragenerationens ursprung.
Kanske behöver vi gå utanför Sverige för att begripa oss på vad som sker. För i en del andra länder märks samma trend än mer kraftfullt. I Italien spås befolkningsmängden sjunka med hela 11,5 miljoner människor till 2070, enligt ett scenario från italienska statistikmyndigheten (2022). I spanska medier har det under senare tid beskrivit att för den kommande generationen väntar en framtid utan bröder och systrar, på grund av låga födslotal i Sydeuropa.
Det land som sticker ut mest i världen är dock Sydkorea. Från att varje kvinna på 1950-talet i genomsnitt födde 5,6 barn föds nu 0,81 barn per kvinna. I urbaniserade Sydkorea förklaras nedgången bland annat med skyhöga boendekostnader. Ett annat skäl är att många unga sätter karriären före att bilda familj.
När det föds allt färre uppstår problem. I Sydkorea finns en oro för att situationen med en åldrande befolkning som allt färre unga kan ta hand om kan leda till en ekonomisk och social kris. Och den oron lär en del svenska kommuner utanför storstäderna vara bekant med. Färre unga leder till minskade skatteintäkter och färre hjälpande händer inom vård och omsorg.
Det minskande antalet nyfödda i Sverige och många östgötska kommuner är därmed ett större bekymmer än vad det först kan verka, särskilt om trenden håller i sig.
Vad kan då göras? Till att börja med bör det slås fast att det är en svår fråga att hantera utanför familjens hägn. Politiken har inte i sängkammaren att göra.
Samtidigt vore det naivt att tro att politiska beslut inte påverkar människors livsval. Med en väl fungerande sjukvård och skola lär tröskeln minska en aning för att försöka skaffa barn. Likaså lär ett minskat skattetryck göra att fler familjer får en bättre ekonomi, vilket kan sänka tröskeln än mer.
En regering som var bra på det här – att underlätta för människor i vardagen såväl som att ge fler en väg till egen försörjning – var den under statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Då genomfördes reformer som rot- och rut-avdragen, vilket underlättade mångas vardagsliv. Eller jobbskatteavdragen, som gav fler mer kvar i plånboken.
Numera är Alliansregeringens arv ofta kritiserat, särskilt på det migrations- och säkerhetspolitiska området. Och utan att så grundläggande saker som en inre och yttre säkerhet och upprätthållande av lagarna fungerar lär få vilja sätta barn till världen. Däremot får inte politiken reduceras till att enbart handla om det hårda skalet.
Näringslivets ansvar ska inte heller underskattas. I takt med att karriären verkar bli allt högre prioriterad ökar än mer behovet av arbetsgivare som skapar ett klimat där det anses positivt att skaffa barn.
Att det föds allt färre bör mana till eftertanke. Sättet vi har organiserat samhället står och faller med att det finns tillräckligt med unga som kan ta hand om äldre.
Det behöver bli barnens århundrade i Östergötland, igen.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning