Det är en gråkall vintermorgon på Wiens huvudbangård. Året är 1920 och lidandet är enormt i den österrikiska huvudstaden efter första världskriget. Människor svälter.
På godsbangården står en grupp svenskar och övervakar ett tåg som rullar in. I gruppen sticker en person ut. En kvinna bland alla män.
Hon är klädd i gråa vadmalsdräkt och huttrar i vinden. Det är Östergötlands landshövdingefru Alice Trolle.
Snart sitter hon i en lastbilskonvoj som rullar genom Wien. På bilarnas flak har den dyrbara tåglasten surrats, silltunnor och lårar fyllda med livsmedel. Alla lårar är märkta Östergötland, under ett rött kors. För det är från Östergötland allt kommer – maten och pengarna som så många har skänkt för att finansiera hjälpinsatsen för Österrikes barn.
Målet för förnödenheterna är ett gammalt palats med stora järngrindar. Lokalerna har Alice Trolle ordnat genom en väninna.
Ett stort kontaktnät är också något som Alice Trolle och hennes man Eric Trolle har. Han har varit diplomat och utrikesminister innan han blev landshövding i Östergötland. Nätverket kommer väl till pass när ”Östergötlands barnkrubba” ska upprättas i Wien, såväl som när mat och pengar samlas in.
En delförklaring till det stora engagemanget i Östergötland för Wiens behövande lär ha varit att Alice Trolle visste att använda rollen som landshövdingefru. Hon visste att när landshövdingeparet kallar till Linköpings slott så svarar östgötarna. Dessutom ger hennes engagemang legitimitet till hjälpverksamheten. Dagens motsvarighet är de kända sångarna, filmstjärnorna och företagarna som blir ansiktet utåt för hjälporganisationer.
Alice Trolle kom att engagera sig i en rad hjälpverksamheter. Det kanske största avtrycket gjorde hon genom grundandet av Föreningen Östergötlands Barn, FÖB. En fortfarande verksam förening som byggde det första barnsjukhuset i Linköping. I nutid hjälper föreningen sjuka barn bland annat genom gåvor och bidrag till Ronald McDonald hus i Linköping.
Lärdomen är att behovet fortfarande finns i Östergötland, 100 år efter att Alice Trolle inledde sin gärning. Och utanför gränserna växer behovet än mer, precis som i Wien efter första världskriget.
Det ryska anfallskriget sprider lidande i synnerhet i Ukraina. Men minskad tillgång på livsmedel i krigets spår slår mot hela världen. Även pandemins efterverkningar märks. Enligt Världsbanken har andelen tioåringar i låg- och medelinkomstländer som inte klarar av att läsa en enkel text ökat från 57 procent år 2019 till 70 procent i år.
Den inflytelserika brittiska veckotidningen The Economist slog nyligen fast att en av de värsta konsekvenserna av Putins krig i Ukraina är att det leder till att miljontals barn runt om i världen inte får tillräckligt med mat. Det gör att barnen inte kan utvecklas ordentligt, vilket leder till att de lever fattigare och mindre produktiva liv.
Det är en mörk framtidsutsikt. Men det finns vissa ljusglimtar. Det finns sådana som, likt Alice Trolle, agerar. Och precis som hon gjorde använder de sina lokala östgötska nätverk för att göra skillnad.
På Breviks kurs- och lägergård, belägen utanför Söderköping vid havsviken Slätbaken, har under året ukrainska familjer tagits emot. Nicklas Wallberg som är styrelseordförande i Brevikstiftelsen, berättar att efter krigsutbrottet så började de fundera på vad de kan göra.
De ringde runt och samlade in pengar från privatpersoner och företag. Bland annat gjorde FÖB en donation – så Alice Trolles ande vilar över projektet. Snart hade de fått tillräckligt för att kunna ge ett antal ukrainska familjer mat och boende. Det lokala näringslivet ställde upp och erbjöd jobb.
Men inför vintern är Nicklas Wallberg orolig, särskilt om kylan slår till. Han har kontakter i Ukraina som vittnar om infrastruktur som slås ut och brutalare attacker.
”Sannolikheten för fler personer på flykt ökar och jag upplever att det svenska samhället, kanske främst offentlig sektor i stort, inte tar vara på den erfarenhet som så nyligen har införskaffats över hela landet i lokala samhällen. Länderna runt Ukraina förbereder sig för att ta emot flyktingar. Men i Sverige finns en attityd om att man redan har klarat av Ukrainavågen.”, säger Wallberg.
Vad kan då göras? Enligt Nicklas Wallberg är en nyckel att en eller flera personer med stora nätverk engagerar sig. Och att vi börjar förbereda oss. Att vi bygger upp en beredskap för att hjälpa.
Med andra ord behövs det en Alice Trolle i Östergötland igen.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning