Hur glädjande gripandet av maffiabossen Matteo Messina Denaro än är så är det inget direkt styrkebesked för den italienska staten. Tvärtom. Det tog trots allt över 30 år innan Denaro, som har ett stort antal människoliv på sitt samvete, kunde gripas. Och han synes ha fortsatt styra den sicilianska maffian Cosa Nostra under alla år. Det visar snarare hur svårt det är att få bort maffiastrukturer när de väl etablerat sig.
Det finns likheter med våra egna kriminella gäng och klaner. Cosa Nostra har ett utpräglad hierarki baserat på ”familjen”, med ett eget hedersbaserat rättssystem och där olika familjer och organisationer ofta är i luven på varandra. Cosa Nostra skapades ur en omfattande beskyddarverksamhet som växt fram i frånvaron av staten och rättssamhället. Även om de ägnade sig åt omfattande narkotikahandel under senare delen av 1900-talet så har de, sedan denna verksamhet lämnats över till 'Ndranghetan, återgått till sitt ursprung med utpressning, indrivning och infiltration. ’Ndranghetan är ett mäktigt maffianätverk med rötter i den syditalienska regionen Kalabrien.
Även om de svenska gängen och kriminella klanerna inte alltid imponerar i jämförelsen så är likheterna uppenbara. Och den italienska maffian kan ge ledtrådar till hur den svenska motsvarigheten kommer att utvecklas om den ges möjlighet.
Cosa Nostras strategi under 80- och 90-talet, som Denaro var en del av, var att gå till fullfrontsangrepp mot staten. Den var inte bara skadligt för samhället utan också föga lyckosam för maffian. Idag sitter alla maffiabossar från den tiden bakom galler.
Idag är Cosa Nostra mer diskreta och en stor del av deras verksamhet är ”legal”, om man bortser från att den syftar till att tvätta pengar från den kriminella grenarna.
Det är svårt att bestämma sig för vilken utveckling som är mest skrämmande. Att de svenska kriminella nätverken blir så självsäkra att de börjar attackera rättsväsendet i stor skala. Eller om de hoppar över den fasen, strukturerar sig och delar upp områden och verksamhetsinriktningar. Och därefter lägger all fokus på sina ekonomiska verksamheter, som är tystare än skjutningar och sprängningar men ofta mer skadliga för vanliga medborgare och samhället i stort.
Att skjutningarna en dag slutar behöver inte betyda att polisen fått kontroll på gängen. Istället kanske gängen lägger sin energi på att göra livet surt för företagare och innevånare, öka korruptionen och skaffa sig allt större inflytande över det offentliga Sverige.
Staten måste göra allt de kan för att motverka gängen och klanerna, och ta tillbaka förlorad terräng, vare sig gängen hörs och syns eller ej.