En dryg månad efter Trumps tillträde står det klart för de flesta att USA inte är att lita på.
Politik kan verka så komplicerat. Det är internationella fördrag hit, överläggningar i slutna rum dit och kryptiska uttalanden som ingen människa kan tolka.
Men ibland är det också mycket enkelt. För i grund och botten handlar politik om mänskliga relationer. Diplomati, komplicerade dokument och allt sådant gör att vi tidvis glömmer att politikens kärna är hur vi lever tillsammans.
Det som utspelade sig i Vita huset i fredags var en omskakande påminnelse om att detta är politikens grund. För när J.D. Vance och Donald Trump gav sig på Volodymyr Zelenskyj förbröt de sig mot grundläggande sociala regler. De var två mot en och den de kastade sig över var dessutom deras gäst. Att Zelenskyj i flera år kämpat för sitt lands frihet mot en mäktig fiende gjorde inte saken bättre.
Klippet är plågsamt att se, och värre skulle det varit om inte Zelenskyj bevarat sin värdighet och vägrat vika ner sig. Vance ger sig på Zelenskyj och anklagar honom för otacksamhet: ”Har du någonsin sagt tack?”, utbrister han – trots att Ukraina om och om igen gjort just det. När Zelenskyj försöker besvara anklagelserna skriker Vance och Trump i kör för att överrösta honom. De gör allt för att förnedra honom.
”Kan vara det mest ovärdiga jag någonsin sett. Jag mår fysiskt illa när jag tittar”, skrev Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt på X efter debaclet. I kommentarerna är det ett ord som återkommer: ”bully” – att mobba eller köra med någon. ”Trump och Vance går samman för att mobba Ukrainas ledare”, lyder till exempel rubriken på en kommentar i brittiska The Guardian (28/2-2025).
Eftersom politik handlar om relationer är detta ett område där man inte kan skilja på verk och person. Trump och Vance beteende är deras politik. De har upprepade gånger uttryckt sin beundran för auktoritära och i deras ögon starka ledare. Samtidigt visar de öppet förakt för vad de uppfattar som svaghet.
Det är svårt att tro annat än att urladdningen i Vita huset var planerad, ändå verkar den inte ha gått som Trump och Vance väntat sig. Zelenskyj förde sig som sagt, till skillnad från de två, med värdighet. Han höll sig lugn, var saklig och talade för sin sak, trots att han tvingades uttrycka sig på engelska, som ju inte är hans förstaspråk. När en av journalisterna hånade hans klädsel replikerade han med humor.
Alla som inte är ideologiskt förblindade såg vad som skedde: Vita huset förvandlades till en skolgård, med en amerikansk president och vicepresident som mobbare. Efteråt var det få utanför de mest hängivna MAGA-leden som stöttade Vance och Trump. Ett av de klipp som fått mest spridning visar en amerikansk soldat som gråter av skam inför vad han just bevittnat.
Också Europas ledare slöt upp bakom Zelenskyj. En dryg månad efter Trumps tillträde står det klart för de flesta att USA inte är att lita på. Trump vänder sig bort från sina allierade, och även om han om några år ersätts har hans agerande illustrerat att avståndet över Atlanten växt sig till oöverstiglig klyfta. Europa kan inte luta sig mot en så nyckfull allierad, utan måste sluta sig samman.
Det är något som borde ha skett för länge sedan. En sak har Trump rätt i: Vi har alltför länge åkt snålskjuts på amerikansk ekonomisk och militär styrka. Det är inte längre hållbart.
Det spelar ingen roll vad det står i fördrag och internationella överenskommelser – inte ens i den NATO-allians som Sverige just gått med i. Politik är relationer. Om motparten saknar karaktär blir tillit och samarbete omöjligt.
Haveriet i Vita huset visade att det är där vi befinner oss.
Joel Halldorf är författare och professor i kyrkohistoria bosatt i Bestorp.