Tvingar svensk skolplikt "skolflyktingar" att fly till Åland eller andra länder? Familjer som vill hemskola, alltså. I det senaste numret av tidskriften Liberal Debatt (nr 1 2023) hävdas i en artikel just det, att människor har tvingats på flykt sedan hemskolning blev olagligt i Sverige 2011. Skribenten, Petra Lindblom, är en av dem som har flyttat till Åland med sin familj. Den svenska lagstiftningen målas upp som fyrkantig och snudd på omänsklig.
Det finns i liberala och borgerliga kretsar en romantisering av hemskolning. Beskrivningen är att den stora dumma staten petar i människors fria val, och att kritikerna bara är fördomsfulla mot de stackars hemskolande familjerna.
Liberale Mattias Svensson, numera ledarskribent på Svenska Dagbladet, hör till dem som skrivit om hur bra hemskolning kan fungera (Neo nr 4/2011). Skribenten Susanna Birgersson har uttryckt att "det svartnar för ögonen när jag tänker på att staten förbjuder mig att undervisa mina egna barn" (Axess, nr 2, 2022). Staten "tror att den äger våra barn", klagade Birgersson, och påminde om att det i Centerpartiet har funnits förslag om att tillåta hemskolning.
När alliansregeringen skärpte lagen för nu över ett decennium sedan, med Jan Björklund som utbildningsminister, ifrågasattes det i liberala kretsar. Att möjligheten för föräldrar att åberopa religiösa eller filosofiska skäl för hemundervisning togs bort, beskrevs alltså som höjden av antiliberalism.
I somras framställdes hemskolning även i ett debattinlägg på nätsajten Bulletin som "en frihetlig tanke”, för ”pluralitet och valfrihet" (27/7).
Att konservativa, olika religiösa och väckelsekristna grupperingar kräver att få hålla barnen hemma följer en logik. Men liberalismens utgångspunkt är en annan. Familjer är inte enheter med en vilja. De består av individer, med egen rätt att när så är möjligt väja och välja bort. För det krävs ibland statlig inblandning. Annars hamnar barnet i familjen lätt i underläge. I många delar av världen är även kvinnan i tydligt underläge.
Skolplikt betyder inte att staten "äger" våra barn, men det betyder att staten säkrar att alla barn får en skolgång. Att gå i skola är inte bara rätten att få undervisning, även om det är centralt. Det innebär även att få umgås med andra. Andra vuxna, och andra barn. Så möter man tidigt olika perspektiv och bakgrunder. Att passa tider och regler är också viktigt att lära sig.
Vänner av hemskolning brukar påpeka att det finns stora brister och mobbning i svensk skola. Där det förekommer exempelvis mobbning måste den motarbetas. Det är ingen lösning att alla barn som råkar ut för mobbning ska lämna skolorna. Barnen som mobbar skulle dessutom bara ge sig på nästa offer, och efter det nästa.
Det finns givetvis familjer som av olika skäl önskar hemskola, men som inte är ute efter att isolera och hjärntvätta. Gruppen hemskolare är spretig.
Men skulle de vara förtryckta och ofria – till och med flyktingar?
I somras skrev representanter för tankesmedjan Tillit ett debattinlägg här i tidningen om att flera familjer från Uppsala på senare år har bosatt sig på Åland. Utomlands kallas vi ”skolflyktingar”, skrev de, och nämnde att de mötte människor som "blir förvånade när de får höra att vi måste emigrera" (UNT, 12/6).
Men föräldrar som vill undervisa sina barn är inte tvungna att emigrera. Man har alla möjligheter till "hemskolning" – på fritiden, utanför skoltid.
Frihet är mer än bara föräldrars valfrihet. Även barn är egna personer, med rätt att se och uppleva annat än sin familj.
Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning.