I skrivande stund är det inte avgjort hur Riksbanken väljer att förändra räntan i torsdagens räntebesked. Men deras egen prognos, liksom bedömningar bland investerare, talar för ytterligare höjningar.
Än mer tydligt är det att det finns goda skäl till att stoppa dem.
Den ekonomiska oron ökar nu i hushållen. Och bland företagen noteras en historiskt stark omsvängning åt det pessimistiska hållet. Få har något att vinna på att Riksbanken ytterligare förstärker den tvärnit som samhällsekonomin nu upplever.
Men det finns ännu tyngre skäl till att undvika fler räntehöjningar. Dels synes de vara onödiga för att uppfylla syftet att mota bort inflationen. Konjunkturinstitutet har konstaterat att inflationsuppgången främst består av ökande importpriser och andra prisuppgångar som räntan inte rår på. Dessutom tyder det mesta på att inflationen redan har toppat och att den kommer börja gå ned utan fler räntehöjningar.
Riksbanken har en historisk tendens att låta sina beslut bli för kraftiga och vara för länge, i jakten på att hålla inflationen på två procent. Det tenderar att framkalla tvära kast i bankens beslut, vilket förstärker svängningarna i ekonomin.
Riksbanken synes nu främst vara orolig för en inflationsspiral där pris- och löneökningar spär på varandra.
Samtidigt finns en risk att Riksbankens låsta blick på inflationsbegränsning skapar en helt egenproducerad inflationsspiral. Minusräntepolitiken och ”kvantitativa lättnader” har skapat en massa pengar som gått in i fastigheter och värdepapper (som inte påverkar den uppmätta inflationen). När räntorna går upp tenderar en del av dessa pengar att flyttas till andra varor (som då höjer den uppmätta inflationen). Vilket ger synbar anledning till Riksbanken att höja eller behålla de höga räntorna. Och så vidare.
Riksbanken har genom sina historiska beslut även bidragit till ett mardrömsscenario åt andra hållet. Penningpolitiken har format dagens höga skuldsättning och små marginaler hos hushållen. Om man nu höjer räntorna minskar konsumtionen ytterligare, vilket drabbar företagen och arbetslösheten eskalerar. Vi riskerar på så sätt en deflationsspiral, lite som den stora depressionen. En risk som sannolikt förstärks ju längre Riksbanken behåller de höga räntorna.
Vi bör ha en självständig riksbank. Men vi bör också ha politiker som noga följer bankens förmåga att förhålla sig till inflationsmålet, liksom bankens förmåga att se konsekvenserna av sina beslut. Brister det på någon punkt kan bankens uppdrag behöva justeras.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen