En del föräldrar har börjat ta med sig familjeadvokaten till barnets utvecklingssamtal i skolan. Denna uppgift från Sveriges kommuner och regioner, SKR, blev en av det nya årets stora snackisar.
Så småningom kom debatten även att handla om huruvida en extremt ovanlig företeelse överdrivits i sin omfattning. Men om det nu ändå förekommer, vad kan vi dra för slutsatser av det?
Ett utvecklingssamtal ska vara ett förtroendefullt möte mellan mentor, elev och vårdnadshavare. De flesta lärare torde bli minst sagt obekväma om det då sitter en jurist vid bordet. Så vad skulle eventuellt vara motivet för föräldrar till att bjuda in denna udda fågel?
Man kan naturligtvis tänka sig att det kunde vara ett uttryck för en osund kundmentalitet, exempelvis om syftet var att ifrågasätta ett betyg. Men en annan möjlig förklaring är att många föräldrar är desperata – och då kanske tappar omdömet – eftersom deras barn inte får den hjälp de behöver.
Vi har länge sett en utveckling där klassrummet gått från att vara en arena för en grupps gemensamma kunskapsresa, till att bli mer som ett slags kontorslandskap där varje elev ska lära sig på sitt eget sätt och där läraren ska individualisera undervisningen på ett sätt som är omöjligt – åtminstone till dess att vetenskapen gjort så att lärare kan klona sig.
Självfallet ska duktiga elever få extra stimulans och svaga elever ska få hjälp och stöttning. Problemet är att det som kallas särskilt stöd – att till exempel få gå i väg och lästräna med en speciallärare – alltför ofta har ersatts med anpassningar som syftat till att ta bort det som är svårt, i stället för att låta eleven träna mer på det. Penna och papper har bytts ut mot rättstavningsprogram och lyssneläsning.
Vi har fått en ohelig allians mellan dels den pedagogiska vurmen för inkludering där inget barn ska känna sig utpekat, dels viljan att spara pengar. Den påstådda inkluderingen blir emellertid till exkludering när vissa elever inte hänger med.
Lägg till detta hur betygssystem och kursplaner urholkat kunskapskulturen. Undervisningen har många gånger styrts av betygskriteriernas förmågor som ska bockas av i en matris, vilket vänt upp och ned på hela lärandeprocessen. Och signalerna till lärarna har ofta varit att det viktigaste inte är vad de lär ut, utan hur de dokumenterar undervisningen och bedömningarna.
Det har skett en tilltagande juridifiering av skolan och då är det inte konstigt om juristerna dyker upp i korridoren. Föräldrar vill naturligtvis sitt barns bästa och tyvärr är det så att du ibland måste vara besvärlig för att bli lyssnad på.
Att ta med en advokat till utvecklingssamtalet är dock inget som kommer vara till gagn för den elev som kämpar med skolämnena. Det är nämligen inte landets lärare som styr över resurser eller beslutar om särskilt stöd.
Jonatan Lönnqvist är lärare, sångare och skribent bördig från Linköping.