Det är ingen slump att kaféerna och den moderna demokratin växte fram samtidigt. På 1800-talet blev kaffehusen platser där medborgarna möttes, läste tidningar och diskuterade dagsaktuella frågor. Här var argumenten i fokus, snarare än status eller rå styrka. För att vinna debatten behövde man både kunna lyssna på sin motståndare och tala för sin sak.
Den tyske tänkaren Jürgen Habermas har visat att detta la grunden för demokratin i väst. För den bygger inte bara på lagar och regler, utan kräver också en viss kultur – inte minst en god samtalskultur.
Länge vilade vår demokrati på en treenighet bestående av tryckpressen, tidningarna och kaféerna, men de senaste årens digitalisering har förändrat detta. I dag möts vi på nätet och där formas också vår samtalskultur. Det ställer höga krav på alla inblandade.
För det goda samtalet är en svår konst, men att sabotera det är enkelt.
Detta är särskilt sant för samtal på nätet. Här saknas både redaktörer och ansvariga utgivare, och det går att dölja sig i anonymitet. Dessutom visar forskning att inlägg som spelar på människans mest primitiva känslor – rädsla, vrede, hat – lätt får stor spridning.
Det är ingen överdrift att säga att vi inte verkar ha mognat i takt med att vår teknologi har utvecklats. Många medier, politiker och medborgare skulle behöva se sig i spegeln och fundera på om de bidragit till samtal präglade av lyssnande och saklighet, eller om de använt sina plattformar till polarisering, medvetna missförstånd och andra demagogiska grepp.
Här behövs ett brett renhållningsarbete, för det går att hitta övertramp i alla partier. Men det Kalla Fakta avslöjat att Sverigedemokraterna ägnat sig åt är ändå i en klass för sig. Genom dold kamera har TV4 visat att partiet haft vad de anställda själva kallar för en ”trollfabrik” som spridit anonymt material på nätet.
I SVT:s Agenda försökte Jimmie Åkesson försvara verksamheten genom att påstå att det var ”enskilda personer” som spred materialet. Men det handlar om anställda på SD:s kommunikationsavdelning som ägnar sin arbetstid åt att sprida politiskt (och ofta polariserande) material anonymt. Anställda som instrueras av och rapporterar till partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein.
Det här är, som journalisten Emanuel Karlsten konstaterat, helt unikt. Inget annat svenskt riksdagsparti bedriver opinionsarbete under falsk flagg. Om partierna vill kommunicera med oss väljare gör de inte det anonymt och under sken av att vara någon annan, utan står för de budskap de sänder ut.
Det finns tre skäl till detta. För det första ska vi ska veta när våra folkvalda politiker försöker påverka oss. För det andra ska de inte kunna sprida vilseledande eller polariserande material utan att ta ansvar för det. Slutligen ska de inte med hjälp av fejkade konton kunna skapa intryck av att det finns en starkare opinion för vissa åsikter än det faktiskt gör.
I svallvågorna av TV4:s avslöjanden har de andra Tidöpartierna kritiserat SD för att bryta mot ”respektklausulen” i deras avtal, eftersom de använt anonyma konton till att smutskasta sina samarbetspartners. Det är en svag reaktion på ett problem som är betydligt större än så.
För SD har inte i bara brustit i respekt mot Tidöpartierna, utan mot väljarna och demokratin. De har systematiskt försökt sabotera den samtalskultur som demokratin vilar på. Att de nu slingrar sig och försöker förminska anklagelserna visar att de antingen saknar grundläggande insikter om förutsättningarna för en fungerande demokrati. Eller – och det är ännu värre – att de mycket väl vet, och just därför agerar som de gör.
Joel Halldorf är författare och professor i kyrkohistoria bosatt i Bestorp.