SD-bögarna har lyckligtvis fel

Kan man vara konservativ och hbtq-person? Nationalist, rentav främlingsfientlig, och homosexuell? Och vad får en flykting från Jemen att bli en "SD-bög"?

I SVT:s nya serie "SD-bögar" ställs många frågor. Programledaren Erik Galli är transparent och öppen med sin förvåning över fenomenet. Här hade han gått och trott att hbtq-rörelsen var en enhet, ett "vi", och så visar det sig existera bögar i SD? 

Öppet homosexuella i olika nationalistiska och högerpopulistiska rörelser är förstås inget nytt i västerländska länder. Nederländerna, där politikern Pim Fortuyn – med udden riktad mot islam – mördades 2002, är ett exempel.

Några år senare fick invandrare som ville bosätta sig i landet se en video, som en del av landets nya test för invandrare, med homosexuella män som kysste varandra och en kvinna som solade naken. Filmens syfte sades vara att visa för nyanlända vad som är normalt och accepterat i det nya samhället. 

Islamkritiska och nationalistiska populiströrelser har hanterat hbtq-frågan på olika sätt. Sverigedemokraterna har haft tydliga konservativa drag, men populismen gör även partiet anpassligt. Som för fyra år sedan, när SD plötsligt svängde om samkönade adoptioner och kravet på 12-veckorsgräns för frivillig abort. 

Anpassningen till väljarkåren har lönat sig. Partiets storlek är också förklaringen till varför det finns flera öppet homosexuella även i SD. Ett parti på 20 procent samlar förstås alla möjliga människor. 

Det är lätt att nicka instämmande när Expressens kulturskribent Anna Hellberg påpekar att SD-bögars programledare Erik Galli inte borde vara så chockad över att det finns homosexuella sverigedemokrater: "Har han aldrig hört talas om Dick Erixon? Pim Fortuyn eller Milo Yiannopoulos?" (5/6).

Den självklarheten till trots, söker Galli ändå föredömligt nyfiket svar på varför de homosexuella män han intervjuar i programmet har valt SD. De ser, konstaterar Galli, invandringspolitiken "som den viktigaste hbtq-frågan". Som tydligast märks det i mötet med Luai Ahmed, en flykting från Jemen, skribent på sajten Bulletin och SD-anhängare. I programmet dyker han upp i Pridetåget iförd en niqab och med en skylt som det står "HELP" på. 

Att situationen för hbtq-personer är bedrövlig i den del av världen Luai Ahmed kommer ifrån är visserligen ingen nyhet. Här hade "SD-bögar" kunnat skrapa lite djupare. Hur ser homofobin ut i Sverige – "utanförskapsområden" inkluderat – i dag? 

En som har lyft frågan om hederskultur, som ju drabbar hbtq-personer, är Trifa Shakely som fram till nyligen var RFSL:s förbundsordförande. Hennes syn på hur hbtq-rörelsen hanterat dessa frågor hade varit intressant att höra i programmet.

Forskaren Bi Puranen, generalsekreterare för World Values Survey, har påpekat att migranternas värderingar om homosexualitet, sex före äktenskapet, aborter och skilsmässor visserligen skiljer sig stort jämfört med majoritetsbefolkningens. Men även i de här frågorna kan man se förändring över tid. 

Värderingar kan med andra ord ändras. SD-bögarna tycks utgå ifrån motsatsen. Enligt dem är en naturlig följd av att homohatet är starkt i den muslimska delen av värden, att invandring från dessa länder måste hindras. 

Man kan också tänka tvärtom: Här finns det betydligt bättre förutsättningar att motverka homofoba åsikter. Få förnekar i dag att problemen existerar. Ur ett "bögperspektiv" borde det centrala vara att homofobin bekämpas – var än den kommer ifrån.