Sallad kommer vi inte långt med – det här kan inte vara framtiden

Påståendet att inomhusodling i städerna kan föda världen saknar verklighetsförankring, skriver Magdalena Hermelin.

Hur kan det här vara hållbart? Inhomhusodling i stad. Arkivbild.

Hur kan det här vara hållbart? Inhomhusodling i stad. Arkivbild.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Ledarkrönika2024-04-27 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som ekologisk grönsaksodlare blev jag i veckan inbjuden att lyssna på ett webbinarium om framtidens livsmedelsproduktion. Bakom arrangemanget står det statliga riskkapitalbolaget Almi och flera regioner, däribland Östergötland.

Vad är då framtiden? Sallad framställd i glasbunkrar med LED-belysning, om jag ska tro agendan på det skattefinansierade evenemanget.

Den som ska lära oss om hållbar och lönsam livsmedelsproduktion är vd:n för ett av alla foodtech-bolag som levererar och driver inomhusanläggningar för bladgrönt. Ni har säkert sett någon i en butik, det är en glasbunker med artificiellt ljus som producerar sallad och örter.

Återkommande beskrivs inomhusodling och stadsodling som framtiden. I en artikel i Svenska Dagbladet (2022) fångas de uppskruvade förväntningarna:

"Glöm vidsträckta åkrar och gigantiska växthus. Framtidens odling är frikopplad från naturen och behöver varken solljus, rika jordmåner eller regntunga moln. Istället frodas grödor på höjden, under skenet av led-lampor och tar varken hänsyn till årstid eller väderprognos."

Låt mig som grönsaksodlare betvivla att det här är framtiden.

Till att börja med går en rad av företagen som sysslar med inomhusodling och vertikal odling med stora förluster varje år. Det svenska flaggskeppet var under många år Plantagon i Linköping som skulle revolutionera livsmedelsproduktionen med mängder av pak choi. Det slutade i konkurs innan en endaste pak choi blev odlad. Av planerna på ett 17 våningar högt växthus invid E4 blev inget.

Enligt ett stort Filter-reportage av journalisten Ann-Helen Meyer von Bremen slutar också ofta projekten som med ny teknisk ska förändra matproduktionen i grunden med rejäla magplask. Men först överöses de entusiastiska entreprenörerna av statliga bidrag, riskkapital och hållbarhetspriser.

Hållbarhet i den vertikala odlingen i städerna kan diskuteras. Flera studier visar att dessa odlingar har hög elanvänding, 30–50 gånger mer energi går åt än energiinnehållet i de skördade produkterna, enligt Gunnar Rundgrens rapport ”Små gröna blad – inomhusodling ur ett hållbarhetsperspektiv”. Det här gör att påståenden som ibland förs om att inomhusodlingar skulle kunna ”föda världen” är helt utan verklighetsförankring.

Om inomhusodlingar däremot kunde få fram kolhydrater, fett och proteiner skulle det vara annorlunda. Det vill säga om de kunde få fram stapelvaror som spannmål, bönor, potatis och vitkål – alltså näringstäta livsmedel som dessutom går att lagra. Det vore en revolution. Dessa livsmedel är verkligen grunden för en hållbar och motståndskraftig livsmedelsförsörjning. Sallad kommer vi inte långt med.

Urbana inomhusodlingar framställs som uthålliga för att de är lokala och att de kan minska transporterna. Men kruxet är att insatsvarorna så som frö, kartonger, krukor, förpackningar, jord och gödsel inte är lokala utan behöver transporteras till produktionsplatsen.

Så trots att vertikala odlingar i städerna varken framstår som hållbara för planeten eller plånboken fortsätter de att beskrivas som framtiden. Inte sällan av statliga aktörer.

För mig ser det ut som greenwashing. De offentliga aktörer som satsar på dessa projekt vill visa att de är med på det gröna framtidståget. Eller så förstår de helt enkelt inte jordbruksbranschen och mat fullt ut.

Som grönsaksodlare och skattebetalare vill jag inte få fler inbjudningar till evenemang där förlusttyngda foodtech-företag ska lära mig om hållbar livsmedelsförsörjning. För jag har något bättre för mig.

Just nu är det fullt upp med att producera och odla grönsaker på våra fält. Vi använder oss av en fantastisk och hållbar skapelse från moder jord som kallas fotosyntesen. Jord, sol och vatten som kommer från himlen. Ur den magiska sammansättningen kan vi få fram dåtidens mat och i allra högsta grad framtidens mat.

Vurmen för dyr inomhusodling handlar om enorma pengar som enligt mig slösas bort av bidragsentreprenörer och av den offentliga möteseliten. Det strösslas med möten, pengar, el, värdeord och framtidslöften i utbyte mot i bästa fall lite sallad men ingen pak choi. Vid sidan om står vi bönder som stundtals blir utmålade som miljöbovar och odlar fram maten som alla får på sina tallrikar varje dag.

Magdalena Hermelin är grönsaksodlare utanför Skänninge.