Pisa-chefen Andreas Schleicher suckade när han besökte Sverige i veckan. För inte så länge sedan, började han, hade vi en av världens bästa skolor: Ett utbildningssystem som var likvärdigt och levererade goda resultat. Men så är det inte längre. De senaste decennierna har resultaten sjunkit drastiskt – ja, faktum är att inget land har rasat så mycket så fort som Sverige.
Orsaken till denna kollaps finner Schleicher i vad han kallar för den ”radikala avregleringen” av skolan. Införandet av marknadsskolan ledde till att ”Eleverna blev konsumenter, lärare skulle tillhandahålla en tjänst och föräldrarna blev kunder”, summerar han i SvD (18/9).
Slutsatsen är att skolan ska vara just en skola, och inte en marknadsplats. Schleichers kritik för tankarna till den svenske sociologen Hans L. Zetterberg, främst verksam under 1900-talet. Han beskrev samhället som uppbyggt av sex sfärer: ekonomi, politik, vetenskap, konst, religion och civilsamhälle.
Detta är inte bara olika sektorer utan var och en präglas, menade Zetterberg, av sina särskilda värden – och så måste det få vara. Marknaden premierar vinst, för myndigheter är integritet viktigast, medan vetenskapen söker sanning. Därför är ett politiskt parti något annat än ett vetenskapligt seminarium, och båda skiljer sig i grunden från kyrkor och köpcentrum. Marknadens logik fungerar utmärkt för marknaden, men den ska inte tillämpas utanför den.
Tyvärr talade Zetterberg för döva öron. Sedan dess har Sverige inte bara infört marknadsskolan utan även låtit det ekonomiska styrsystemet New Public Management prägla sjukhus och andra offentliga institutioner. Konsekvensen i nästan samtliga fall är att kontrollen ökat, arbetsmiljön försämrats och resultaten sjunkit.
Problemet med marknadstänkandet är att det vrider verksamheternas mål från god vård och utbildning till effektivitet och vinst. Om eleverna betraktas som kunder blir det naturligt att konkurrera med betygsinflation. Och om verksamhetens mål är maximal vinst blir det självklart att försöka lämpa över särskilt kostsamma elever på konkurrenter, samtidigt som man tar in de som är billiga i drift.
Konsekvensen är det skolsystem som får Pisa-chefen att skaka på huvudet. Om vi hade lyssnat på Zetterberg hade den svenska skolkollapsen kunnat undvikas.
Tyvärr verkar politikerna inte ha lärt av dessa misslyckanden. Zetterberg brukar beskrivas som en konservativ tänkare, men det finns inga spår av hans insikter i de beslut som det borgerliga styret under Sophia Jarl i Norrköping nyligen presenterade.
Här är det kulturen som sorteras in under marknadens logik. Det sker genom att kultur- och fritidskontoret läggs ner och placeras i Tillväxt- och utvecklingskontoret. Denna förändring motiverar kommundirektör Anna Selander med tre glosor ur marknadens ordbok: effektivitet, utveckling och innovation.
Denna omorganisation är ett större problem än neddragningar för enskilda verksamheter. För tvingar in kulturen i Norrköping i marknadens logik, vilket går på tvärs med hur den sfären funkar. Vinst är inte det högsta värdet för replokaler, hobbyteatrar, bibliotek, studiecirklar och så vidare. Det kan till och med vara svårt att översätta deras betydelse för samhället till ekonomiska termer – och så ska det vara. Men om de placeras under tillväxtkontoret riskerar de förbli en evig minuspost, tills den dag de helt städas bort.
Nedskärningar bättrar kanske tillfälligt på siffrorna i den kommunala budgeten, men på sikt går större värden förlorade. För inget samhälle kan förbli civiliserat om det låter marknad och vinstintresse styra alla sfärer.