Författaren Jan Jörnmark drar fulla hus just nu. Han har den senaste tiden turnerat runt i Sverige för att berätta om sin senaste bok – Övergivna platser finalen (Timbro förlag).
I boken skildrar Jörnmark i text och bild på vilket dramatiskt sätt Sverige har förändrats det senaste halvseklet. Olika kriser, innovationer och beslut har stöpt om landet. Han låter övergivna bostadsområden visa vilken påverkan som hyresregleringar och politisk styrning har haft. Industriruiner får stå som monument över hur Sverige har stöpts om av globala marknader och dåliga affärsbeslut. Och ekande tomma nöjesparker finansierade av kommuner visar hur det offentliga har svällt.
De övergivna platserna som kan berätta den svenska samtidshistorien verkar också engagera. Utom i Linköping. För när Jan Jörnmark en kväll för ungefär en vecka sedan talade och visade bilder på Linköpings bokhandel var det glest i publiken.
Jörnmark – docenten i ekonomisk historia som iklädd skinnjacka rullat in i Linköping i en Volvo P1800 – konstaterade dock krasst att det är talande att uppslutningen är svag i just Linköping. För det är en stad som kan se tillbaka på en i svenska mått mätt ganska otrolig utveckling och tillväxt. De övergivna husen och industrierna är knappt ett koncept i Linköping, jämfört med många andra delar av landet.
Han fick snabbt medhåll i publiken. Linköpings utveckling har varit makalös, konstaterades det glatt. Och i dag spiller tillväxten över på ett allt större område. Många pendlingsorter växer så att det knakar, likt Mantorp, Vikingstad och Rimforsa.
Några dagar efter Jan Jörnmarks framträdande på bokhandeln läser statsminister Ulf Kristersson (M) upp sin regeringsförklaring. Mycket är kärvt i den. Skenande kriminalitet, skenande elpriser och skärpt säkerhetsläge. Det är dags för förändring.
Mot slutet av regeringsförklaringen så kommer den också – samma berättelse som Jörnmark gav. Den om hur olika kriser under de senaste 50 åren har tvingat fram ny politik och förändrat landet.
Vi lär av Sveriges historia, slog Ulf Kristersson fast i regeringsförklaringen och blickade bakåt. Mot oljekrisen på 70-talet, överbudspolitiken på 80-talet och den statsfinansiella åtstramningen på 90-talet.
”Jag är övertygad om att det nu är dags igen. Vi står inför en ny historiskt viktig uppgift. Jag vill därför idag be svenska folket att förbereda sig på tuffa tider.”, sa Kristersson.
Det här projektet – att vända den negativa utvecklingen och bygga ett bättre land – är en uppgift av enorma mått. Vi kan stanna i Linköping för att inse en del av problemens vidd.
Under 2021 inträffade sex mord och femton skjutningar i Linköping. Under påsken i år var det våldsamma upplopp i Skäggetorp.
Hoppfullt nog har den blodiga våldsspiralen stannat av i Linköping. Nu har tio månader förflutit utan avrättningar eller mordförsök, som det gick att läsa i Corren i fredags.
Bortom de djupa problemen kopplade till kriminalitet finns det dock ljusglimtar. Det finns förutsättningar för att Sverige kan bli ett bättre land om ett antal år. Den som läser Övergivna platser finalen inser också att Sverige verkligen har klarat många andra kriser och omställningar.
Grundstenarna för en god förändring finns även i de nya regeringspartiernas politik – inte bara på rättsområdet. Idéen som M, KD och L har om hur ett samhälle långsiktigt byggs är hoppfull.
Man kan säga att den tillträdande regeringen vill att Sverige ska bli mer som Linköping, i det avseende att tillväxt ska drivas av innovativa företag, universitet och nya kunskaper. Dessutom förvaltar den här regeringen nog en annan idé än den tidigare om hur ett gott samhälle byggs, rent konkret. Det är att fler ska ges råd och möjlighet att bygga och bo i egna hus, vilket sju av tio svenskar säger sig vilja.
Under förra mandatperioden lovade Kristdemokraterna, som nu får ansvar för bostadsfrågorna i regeringen, att bidra till en ny egnahemsrörelse. I en debattartikel i SvD hösten 2020 skrev bland annat partiledaren Ebba Busch och Linköpings kommunalråd Denisé Cassel: ”I ett eget hus får man frihet. Där bestämmer man själv. […] Med ett eget hus kan man som familj slå ner rötter.”
Det som hägrar är ett borgerligt samhällsbygge. En ordning där fler äger sin bostad, och därmed vårdar den och tar större ansvar för platsen.
Vi lär av historien, säger Ulf Kristersson. Och om vi återvänder till Jan Jörnmarks bildvisning på Linköpings bokhandel är det slående hur få bilder det är på övergivna villor, dessa symboler för det borgerliga samhällsbygget.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL