På veckans regeringssammanträde bestämdes det att jordförvärvslagens framtid ska utredas. Regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) vill se över när aktiebolag får förvärva jord och skog. Och en lagändring kan kraftigt förändra möjligheterna att bo och verka på landsbygderna – till det bättre eller sämre. Men konstigt nog väljer regeringen att utelämna den allra viktigaste frågan för framtiden i Ydre, Kinda, Åtvidaberg och Boxholm.
Vad är då jordförvärvslagen och varför är den så viktig? För att förstå det kan vi gå tillbaka till vad som hände den 6 mars 2017 på kommunkontoret i Österbymo.
När klockan slog 13:00 samlades Ydres kommunstyrelse. Punkt två på dagordningen framstod som en formalitet. Länsstyrelsen undrade om kommunen hade något att invända mot en försäljning av en gård. Det handlade om att Ydres redan dominerande markägare, Boxholms skogar AB, ville köpa en gård av en privatperson.
Sällan har kommuner något att invända i den här typen av ärenden. Men enligt jordförvärvslagen krävs det tillstånd från länsstyrelsen när en lantbruksfastighet köps av ett bolag eller när en privatperson vill köpa en gård i ett glesbygdsområde. Den här lagstiftningen är en rest från början av 1900-talet, då norra Sverige höll på att tas över av skogsbolagen. Gård efter gård köptes upp. Det förändrade landskapet och livsvillkoren i många bygder för alltid. Levande landsbygder dog sotdöden när storbolag med huvudkontor långt borta ersatte småföretagare bosatta på den egna gården.
Till slut tvingades politikerna agera. Riksdagen stiftade en lag som i stort förbjöd bolagen att köpa mer jord och skog. Balansen mellan mark ägd av enskilda och juridiska personer skulle på så vis förbli densamma över tid.
Det var också då, för över hundra år sedan, som det i mångt och mycket avgjordes vilka bygder som skulle få en chans att leva i dag. De områden där mycket av marken ägs av skogsbolag ser ut därefter. Det är bara skog. Visserligen välskött skog. Men lokalsamhället är stukat. Det som en gång i tiden var åkrar och ängar har planterats igen med gran. Ladugårdarna är borta. Bostadshus rivna.
I områden där ägandet av jorden och skogen är spritt ser det däremot ut på ett annat sätt. Ska vi hårdra det är det i dessa landsbygder som det snart står adventsljusstakar i fönstren. Det är där det på morgonen går att se barn som väntar på bussen till den lokala skolan och det rullar varubilar på väg till mataffären. Åkrarna brukas och ängarna betas – landskapet är öppet. Det finns lantbruk och andra småföretag som köper tjänster av varandra. Det är en liten egen värld där de som äger husen och marken bor i området och vårdar det.
Det här tar oss tillbaka till den där dagen i mars 2017 då kommunstyrelsen i Ydre skulle yttra sig över en gårdsförsäljning. Kommunchefen ansåg att tillväxten och skatteintäkterna skulle hämmas av växande bolagsmarker. I skrivelsen som kommunstyrelsen enades om står: "Vi behöver åter ge förutsättningar för nya generationer som kan bygga ett liv på landsbygden där man brukar jord och skog. Kommunstyrelsen skulle därför hellre se att fastigheten kan säljas till en privat ägare som avser att själv äga och bruka den."
Kommunens protester ändrade dock inget och skogsbolaget fick köpa gården. Men händelsen visar hur den gamla striden kring markköp har blossat upp igen.
Vad är det då som gör att konflikten märks igen, och i Östergötland? Det som har gjort att striden har återkommit är i mångt och mycket en effekt av den ökade arealen naturreservat.
Ett viktigt mål inom miljöpolitiken är att öka arealen skyddad natur. Siffror som nämns är att 20–30 procent av naturen ska ha ett varaktigt skydd. När ett bolag avsätter mark för naturskydd får det dock rätt att köpa ny skog på annat håll. En för företag gynnsam skattelagstiftning gör också att juridiska personer kan betala mer än enskilda, allt annat lika.
Det här leder till att vi i Sverige i dag har fått tillbaka en situation som vi nog inte sett sedan 1900-talets början, då bolag återigen börjar dammsuga vissa landsbygdsområden på skogsmark. Gård efter gård köps upp. När bolagsskogar i norr skyddas i stor omfattning kan södra Sveriges bondebygder bolagiseras.
Den här utvecklingen riskerar att slå direkt mot möjligheterna till en levande landsbygd, precis som kommunstyrelsen i Ydre varnade för redan 2017. Det som skulle behövas i lagstiftningen är ett krav på att inte bara balansen i markägande mellan enskilda och juridiska personer ska värnas på nationell nivå, utan även på läns- eller kommunnivå. Men märkligt nog väljer regeringen att utelämna den här verkligt betydelsefulla frågan när jordförvärvslagen ska ses över. I stället ska två relativt mindre, om än angelägna, frågor utredas. Det handlar dels om det går att ta bort möjligheten att kringgå lagens intentioner genom att enskilda kan testamentera mark till bolag. Dels om att se över ifall vissa kapitalintensiva jordbruksföretag ska få köpa åkermark.
Regeringen och det ansvariga statsrådet bör dock utöka utredningen till att även se över hur lagstiftningen kan skydda Östergötlands levande landsbygder från att bolagiseras. Landsbygdsministern bör åka till Ydre.