Den nya textroboten Chat GPT har gjort att det har börjat larmas från universitet och högskolor. Nu är det slut med hemtentor som examinationsform, menar man.
Det är inte första gången hemtentorna döms ut av teknikpessimister. För några decennier sedan pågick samma diskussion, då det började bli möjligt att hitta uppsatser på nätet. Men det tekniska problemet fick en lika teknisk lösning i form av ett verktyg för att avslöja plagiat.
Visst kan ny teknik som möjliggör fusk kräva att lärosätena anpassar sig. Men att därför sluta med hemtentor är en undermålig slutsats.
Hemtentor är, liksom alla längre skrivningar som kräver utförliga svar och resonemang, en utmärkt examinationsform eftersom de inte bara kontrollerar utan även bidrar med kunskapsinhämtningen. Analyserande och reflekterande texter är också en kärna i den akademiska förmågan, som har ett större värde än ren faktaupprepning.
Dessutom behöver hemtentorna (oavsett var de utförs) finnas kvar, eftersom alternativet är akademiskt otänkbart. Om man inte kan ha hemtentor på grund av risken för fusk, så kan man inte heller ha uppsatser. Och kan man inte ha uppsatser så kan man inte ha avhandlingar. Och då blir det snart ont om akademiker.
Lägre volymer och större inslag av handledning gör det förvisso lättare att kontrollera fusk i avhandlingar. Men det är kontrollmöjligheterna och den akademiska tyngden som skiljer avhandlingen från hemtentan, inte de akademiska principerna.
Akademin bygger på verifierad kunskap som presenteras i logiskt stringenta texter. Chat GPT har i stället byggts för att kommunicera så människolikt som möjligt, och kan inte producera vetenskap.
Det torde därför inte vara omöjligt att konstruera hemtentor som skiljer på studenter och robotar, genom att ställa utförliga krav på akademisk kvalitet och kopplingar till kurslitteraturen.
En student som inte levererar en examinationsuppgift som är bättre än en robot bör kanske inte bli examinerad. Då synes antingen studenten eller uppgiften vara undermålig.
Ska vi dra resonemanget ett steg till blir frågan vad vi ska ha akademiker till den dag robotar är bättre på akademisk produktion än akademikerna.
Så de akademiker på högskolor och universitet som vill ha jobbet kvar i framtiden börjar lämpligen med att utforma hemtentor och andra examinationsuppgifter så att de både skapar och mäter akademisk (mänsklig) förmåga.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen