Efter några veckor i Chile och Peru återvänder jag till Europa och Östergötland. Kontrasten är slående mellan världsdelarna.
Sydamerikaner rycker på axlarna åt Trump. Européerna och särskilt tyskarna är däremot i chock. Det var ju Washington som skapade deras blomstrande förbundsrepublik efter 1945 och räddade den under kalla kriget.
Efter nazismens brott vill den amerikanske finansministern Morgenthau döma Tyskland till att bli ett jordbruksland utan industri för all framtid. Han sparkades dock av president Truman, som tvärtom satsade på Marshallhjälpen.
Donald Trump vill ha en omvänd Marshallplan i Ukraina. Våldtäktsoffret ska skriva över sin kropp för evigt, utan några garantier.
Förutom alla andra otrevliga aspekter blir detta sämsta möjliga reklam för kapitalismen. Hälften av de yngsta väljarna i Tyskland röstade på extremhöger och extremvänster. Tilltron till marknadsekonomin var i gungning redan innan USA började bete sig.
Klyftor och klimathot förknippas med en modell som spårat ur. Men hur tror de tyska förstagångsväljarna att deras smartphones och standard har skapats? Var ska deras löner och pensioner komma ifrån utan tillväxt och invandring?
Latinamerikas erfarenheter säger allt. I länder med sociala avgrunder – jordägare och militär på ena sidan, fattiga massor på den andra – har alternativen ofta varit kommunism eller fascism. Politisk vanskötsel som i Argentina och amerikansk inblandning som i Chile har gett mer våld än utveckling.
Årets sydamerikanska stjärnskott är den argentinske presidenten Javier Milei. Ett land som rasade från världens välståndstopp till ren misär är plötsligt på gång ekonomiskt. Halverad statsskuld, hejdad inflation, överskott i finanserna 2024 och Latinamerikas högsta tillväxt 2025.
Grattis Argentina. Ni har väntat på liberala reformer i hundra år. Det är bara ett problem:
Milei är som Trump. Politiken är ett krig där inga normer är heliga. Är du inte med oss är du mot oss.
Det är inte första gången auktoritära ledare ger kapitalismen dåligt namn i Latinamerika. Pinochets Chile på 70-talet och Fujimoris Peru på 90-talet är ökända exempel.
Denna spanska sjuka har utvecklats till en global pandemi. I takt med behovet att tygla marknadsekonomins biverkningar – maktkoncentration, miljöförstöring, finansiella excesser – höjs insatserna till allt-eller-inget.
Kulturkriget mot woke är mest ett medel. Målet är att köra en motorsåg i systemet, krympa det öppna samhällets utrymme för kompromisser, åsiktsbrytning och kurskorrigering. Ingen slump att Milei och Trump gillar kryptovalutor. Det magiska kontraktet ”pengar” är ju statens grundläggande monopol.
Alla fria samhällen är kapitalistiska men alla kapitalistiska samhällen är inte fria. Utan rättsstat – varken hållbar kommers eller frihet. Tre tankar som blir allt knepigare att hålla i huvudet samtidigt.
Niklas Ekdal är journalist och författare uppvuxen i Kisa och Linköping.