Med tanke på antalet inblandade hade ryktena spridit sig som en löpeld genom lärar- och föräldragrupper redan innan presentationen.
Det är många barn, ungdomar, föräldrar och lärare som berörs när Fredriksbergsskolan, Atlasskolan, Rappestadskolan, Ljungs skola, 11 förskolor samt resursskolor ska läggas ned eller flyttas. Omfattningen av nedläggningarna gör det svårt att reda i de olika motiven, men koalitionen av socialdemokrater och moderater säger sig vilja prioritera lärartäthet före dåligt utnyttjade skollokaler. Svårigheter att rekrytera lärare och arbetsmiljöproblem på enskilda skolor lär också spela in, även om politiken tonar ned det som motiv.
Det är rationella argument som framförs, samtidigt vet skolpolitikerna att det faller platt inför många av de som nu påverkas. Det som är en rationell lokalförsörjning för en kommun får inte nödvändigtvis positiva effekter för varje Linköpingsbo. Föräldrar trivs ofta med att ha sina barn på skolor nära hemmet. Lärare som trivs på en arbetsplats vill ogärna flytta på sig. De som har lättast för en förändring är antagligen eleverna. Många högstadieelever söker sig redan aktivt mot större skolor i centrala Linköping. Det går däremot inte att blunda för att det också finns ungdomar som kommer drabbas hårt av en förändrad skolmiljö och brutna livsmönster.
Jag har alltid haft svårt att förstå lockelsen med att vara skolpolitiker i en kommun. Det är kanske det mest otacksamma av politikområden. Skolans innehåll bestäms av en statlig myndighet och makten över skolorna ligger i mångt och mycket hos rektor och lärare. Det som återstår för lokalpolitikerna är att peta i detaljer och klä skott för allt som är impopulärt. I det här fallet måste barn- och ungdomsnämnden också själva sägas ha bäddat för en debatt kantad av misstro.
Det var inte länge sedan nämndens prognoser pekade på ett skriande behov av nya skollokaler, med vilken de som grund drev på byggandet av en ny skola vid Kungsberget för 1 800 elever. Det får sägas vara mer tur än skicklighet att den inte redan står halvfärdig. Då hade dagens föreslagna neddragningar blivit än mer kännbara. Prognosmakarnas träffsäkerhet känns med andra ord som ett skakigt beslutsunderlag att luta sig mot, när de nu gjort en total kovändning.
För oppositionen kommer de föreslagna neddragningarna som en gåva. Först ut att blåsa till strid är Lars Vikinge (C). Det är en välkommen kamp för ett parti som kämpar med att vinna tillbaka landsbygdsväljarna. Att övriga oppositionspartier snart instämmer i klagosången är inte svårt att föreställa sig. Det återstår däremot att se om de lyckas formera ett fungerande motförslag. Att enas om att stoppa förslaget är säkert inte svårt, men om de inte samtidigt skakar fram ett rejält resurstillskott så leder det till personalneddragningar. Det vore det sämsta av alternativ.
Det går inte att anklaga Aguirre (S) för att vara feg när han går fram med neddragningarna. Att prioritera lärartäthet över halvtomma skollokaler är det få som skulle argumentera mot, men det lär ändå inte vinna några popularitetstävlingar hos föräldrar och lärare. Att förslaget läggs tidigt under mandatperioden är listig politisk taktik, men när man nu drar i gång krig på fronter över hela kommunen kan jag inte annat än tveka inför om de tagit sig vatten över huvudet.
Christian Gustavsson är civilingenjörsstudent och tidigare kommunpolitiker (M).