Många internationella ledare var på plats vid invigningen av OS i Sotji 7 februari 2014. 13 dagar senare annekterade Putin Krim. Här ses bland andra FN:s dåvarande generalsekreterare, Ban Ki-moon (tvåa från vänster) jämte IOK-ordföranden Thomas Bach (mitten) och Vladimir Putin.
Tänk så lite vi förstod, så naiva vi var.
Sretensky-klostrets manskör sjöng ryska nationalsången, vemodet fyllde arenan så som det stycket alltid gör och vi var säkert många som kände hårstråna på kroppen sträcka på sig. Föga anade vi vad som komma skulle. 13 dagar senare annekterade Putin Krim.
Inte heller då förstod vi särskilt mycket, världens fördömanden var milda, fortsatt naiva, som att det här var ju inte bra.
Idag, nio år senare, på årsdagen av det ryska anfallskriget i Ukraina, vet vi bättre vad Vladimir Putin vill. Och vi vet vad naiviteten har kostat Ukraina, världen, oss alla.
– Jag var i Kiev i februari 2014 och slogs av hur lam den internationella reaktionen var. Det var ju ett brott mot folkrätten, men på något sätt accepterades tanken att det fanns en historisk länk till gamla Ryssland.
Så sa förre diplomaten och utrikesministern Jan Eliasson i Nyhetsmorgon i lördags.
Han var inbjuden med anledning av att det den här veckan, 24 februari, är ett år sedan Putin inledde sitt anfallskrig i Ukraina. Och Eliasson gav oss inget hopp om ett slut för kriget i närtid, snarare tvärtom.
– Det är en farlig period vi har nu, säger Eliasson. Jag tror världen börjar känna att det här kriget har gått för långt och att Putin har stulit dagordningen för oss alla och det finns stora risker att det når ända fram till kärnvapennivån. Vilket jag för egen del inte tror kommer bli en realitet, därför att det är ett kollektivt självmord.
– Vi är tyvärr långt från samtal. Båda sidor är beredda på en period av ökad krigföring. Ryssarna satsar på massor av folk som kommer in. Samtidigt inser alla att ett krig måste avslutas. Det ligger i allas intresse. För Ukrainas del handlar det om att alltid hävda sin suveränitet, det får inte finnas utländsk trupp i landet när de vill förhandla. Just nu vill ingen av parterna förhandla.
Jan Eliasson (t v) har erfarenhet från många internationella konflikter. När kriget mellan Iran och Irak bröt ut sommaren 1980 utsågs Olof Palme (t h) till FN-representant i konflikten. Ett arbete Eliasson deltog i och tog vid när Palme mördades 1986. Kriget varade i åtta år.
Eliasson pekade på hur sällan krig ger några vinnare.
– Krig är mer som två boxare som står och hänger över varandra sönderslagna i femtonde ronden. Som Ryssland i Afghanistan och USA i Vietnam. Och så slutade kriget mellan Iran och Irak, i ren utmattning efter åtta år. Jag undrar om inte Putin på kammaren ångrar detta steg. Det är ju en så total missbedömning av krigets förlopp och de diplomatiska efterverkningarna.
Eliassons tankar om att världen fått nog underströks av flera ledare på säkerhetskonferensen i München den gångna helgen. Till och med från Kina.
Kina representerades på konferensen av Wang Yi som tidigare varit utrikesminister och nu är ordförande i det kinesiska kommunistpartiets kommission för utrikespolitik. Han var "djupt oroad" och sa:
– För en säkrare värld måste alla länders suveränitet och integritet respekteras.
Det är det hårdaste uttalandet vi har sett från Kina det senaste året. USA har varit skarpare i tonen en längre tid och landets vicepresident Kamala Harris anklagade i München Ryssland för att ha begått brott mot mänskligheten under kriget i Ukraina. Harris sa att ryska styrkor står bakom ”omfattande och systematiska” attacker mot civila och kallade agerandet ”barbariskt och omänskligt”.
Mitt i det kompakta krigsmörkret är det hoppingivande att den naivitet vi såg 2014 nu bytts mot detta.
Finlands och Sveriges statsministrar, Sanna Marin (t v) och Ulf Kristersson, träffade USA:s vice president Kamala Harris (mitten) på säkerhetskonferensen i München den gångna helgen.
Finlands statsminister Sanna Marin sa, i sitt anförande på säkerhetskonferensen, att om omvärlden hade reagerat starkare när Ryssland annekterade Krim 2014 hade dagens krig i Ukraina aldrig hänt.
– Vi gjorde ett stort misstag då, sa Marin. Nu måste vi lära oss läxan. Och den huvudsakliga läxan är att inte vara naiv.
Ja, hoppet är att lex Putin lärt oss att inte vara naiva när vi ser auktoritära rörelser hos världens ledare.
Nu upprustas det i Europa och de senaste dagarna har visat tydligt att en stor del av försvaret måste vara it-säkerhet. SJ, Sas och flera universitet och regioner var några av dem som utsattes för överbelastningsattacker förra veckan. IT-säkerhetsföretaget Check Point Research visar i en färsk rapport att mängden cyberattacker mot sjukvårdsrelaterade tjänster ökade med 74 procent 2022, jämfört med året innan. Samma företag har för Läkartidningens räkning visat att svensk sjukvård det senaste halvåret i snitt har utsatts för 662 attacker per vecka och organisation.
Hackergruppen "Anonymous Sudan", som många säkerhetsexperter menar har ryska band, har tagit på sig ansvaret för flera av den senaste tidens attacker.
Naivitetens tid är förbi.
Efter ett års anfallskrig vet vi att Ukrainas sak är vår.
Klockan 18 på fredagskvällen hålls "Demonstration till stöd för Ukraina" på Stora torget i Linköping. Har ni möjlighet att vara med så ses vi där!