Yousif Al-Nuaimi, David Berg och Viktor Axelsson sitter i styrelsen för Katedralskolans elevkår.
2 500 riksdaler.
Så mycket kostar en genomsnittlig studentmössa inför vårens festligheter. De var dyra redan när jag tog studenten för tio år sedan, och prislappen har i runda slängar fördubblats sedan dess. Det är något som inte stämmer.
För att förstå hur vi hamnade här måste man kika under ytan på mössmarknaden, så låt oss backa bandet.
Varje elev som vill ha en studentmössa kan beställa en på nätet för en hundring. De flesta elever vill dock inte göra det, utan förväntar sig numera en mer personlig mössa. Till en början lät de brodera sina namn längs bandet – en fin detalj.
Sedan tog det fart. Eleverna började byta innerfoder och sätta i små ”ädelstenar” i plast som sägs symbolisera olika saker – oklart vad. Numera kan man sy på allt möjligt krimskrams, eller varför inte installera en LED-skärm i tyget för att visa spännande meddelanden för sin omgivning?
Föga förvånande är det mössbolagen som drivit på den nya kulturen, och byggt en sagolik affärsmodell på kuppen. Varje elev är förstagångskonsument och saknar referensram för vad kalaset rimligen kan kosta. Eftersom de ”bara tar studenten en gång” är de dessutom beredda att lätta på lädret ordentligt.
För företagen är det dock aldrig första gången. Varje år kommer en ny kull av tusentals köpglada tonåringar – en evig kassako.
Och varje skola jobbar oftast med ett enda företag. Det är i grunden vettigt, eftersom man då kan samordna så att alla elever får prova ut mössornas passform och sedan samfrakta dem till skolan under högtidliga former. Det hör till. Och för att vaska fram en bra affär för eleverna är det vanligt att skolans elevkår förhandlar med de största mössbolagen: ABC-gruppen, C. L. Seifert, Crownstudent och Sveastudent.
Det finns bara ett problem. Allihop kontrolleras av miljardärerna Tomas Billing och Fredrik Karlsson genom riskkapitalbolaget Röko. Mössmogulernas marknadsdominans gör det svårt för elevkårerna att förhandla med olika konkurrenter.
”De levererar en premiumprodukt som eleverna verkligen efterfrågar”, menar Viktor Axelsson som är ordförande för Katedralskolans elevkår. ”Dessutom tillverkar de inom EU med schysta villkor för både arbetarna och miljön, vilket är viktigt för oss. De små uppstickarna i branschen fixar inte det.”
Styrelsekollegan David Berg poängterar att det är särskilt känsligt med skräddarsydda, personliga mössor. ”För att vara säkra på att få dem i tid måste vi jobba med aktörer som kan visa flera år av stabila leveranser.” Vice ordförande Yousif Al-Nuaimi fyller i: ”Eftersom vi inte kan riskera studentfirandet måste vi förlita oss på Röko.”
Miljardärerna Tomas Billing och Fredrik Karlsson äger nästan hela Sveriges marknad för studentmössor.
För tio år sedan var jag själv ordförande för samma elevkår. Det är tufft att jonglera läxor och träning efter skolan – för att inte tala om att förhandla avtal – och de proffsiga företagen bidrar med trygghet i projektplaneringen. Dessutom är det naturligt att tonåringar vill ha samma sorters mössor som sina klasskompisar, och att studenten är dyr.
Men det hela har nog gått lite långt. Enligt en överslagsräkning kan mössbranschen de senaste tio åren ha slussat ut sisådär 40 miljoner ur Linköpings gymnasier. Mycket av notan hamnar i slutändan hos föräldrar.
Därför borde Konkurrensverket knäcka kartellen och lossa miljardärernas grepp om elevkårerna. Därefter kan elevrörelsen återuppbygga sina gamla traditioner.
Den där mössan ska bäras en gång. De som pluggar vidare i Uppsala eller Lund, där man ibland förväntas bära studentmössa, kommer typiskt sett att gömma blingmössan under skämskudden och beställa en enkel på nätet för en hundring.
Men sina tusenlappar ser de aldrig mer Rökon av.