I Björsäter har skogen alltid varit viktig för livet. Eldsjälen Håkan Stensson, till höger, minns hur man gjorde förr. Arkivbild.
Håkan Stensson, 82, är en eldsjäl i Björsäter. Efter att ha mjölkat kor i 40 år lägger han kraften på att bygden ska leva.
Han har varit scoutledare och snickrat fågelholkar med unga. Han har startat en lokal rollator-pool, för att uppmuntra återbruk och minska väntetider för äldre. Och han arrangerar guidningar på kyrkogården för att inte minnet av tidigare generationer ska förloras.
Men det som nu engagerar Håkan Stensson är Svenska kyrkans omdiskuterade skogsutredning, som det går att lämna synpunkter på fram till 25 februari. En eftermiddag har han bjudit in till diskussion om den i församlingshemmet i Björsäter.
Håkan Stensson är rädd att Svenska kyrkan ska fatta beslut som gör att skogen inte längre tas omhand på bästa sätt, vilket särskilt lär märkas i områden med mycket skog så som Björsäter. Han hälsar den lilla skaran som samlats med orden:
– Vi gamla skogsgubbar har lärt oss att ta fram både höga naturvärden och träråvaror. Jag är mycket orolig att om utredningens förslag genomförs tvingas vi använda andra råvaror än trä, vilket inte är bra för klimatet.
Vad är det då för utredning och vad säger den? Låt oss ta det helt från början.
I kyrkovalet 2021 var den stora frågan hur kyrkan sköter sina skogar. Det ledde till ett tryck på Svenska kyrkan – som är en av landets största markägare – att se över sitt skogsbruk. Därför beställde kyrkostyrelsen en utredning av hållbarhet i skogsbruket av Göran Enander. Han har en bakgrund bland annat som ordförande för Naturskyddsföreningen, miljöpartistisk statssekreterare och landshövding.
Varför har då kyrkans skogsbruk blivit så laddat? För att förstå det behöver vi se hur influerat kyrkovalet är av den nationella politiken. Tendensen är att kyrkovalen handlar mer om det som råkar dominera rikspolitiken för tillfället än kyrkans liv.
Vid tiden för kyrkovalet 2021 var framtidens skogspolitik en dominerande fråga. Det var en konsekvens av att Socialdemokraterna år 2019 lovat Centern att äganderätten till skog skulle stärkas, mot att C stödde Stefan Löfven (S) som statsminister. Två utredningar hade därför tillsatts för att se över hur politiken kunde förändras. Och detta sammanföll med att EU-kommissionen såg över unionens regelverk kring skog och klimatet.
Det här innebar att det uppstod ett ovanligt fönster att påverka skogspolitiken. Och det förstod miljörörelsen att ta.
Ett flertal miljöorganisationer samordnade sig. Filmer och reklamkampanjer trycktes ut med ett då nytt budskap – skogsbruket är både ett hot mot den biologiska mångfalden och klimatet. Naturskyddsföreningen, Greepeace och Skydda skogen fick alla stort genomslag.
Greppet var nytt. Och otroligt framgångsrikt.
"Jag är förvånad över hur bra det har gått", konstaterade Greenpeace dåvarande kampanjledare Carl Schlyter när han intervjuades i SvD sommaren 2021 av den Kisabördige politikreportern Torbjörn Nilsson. I det reportaget beskrivs det hur de två tidigare Linköpingsborna Schlyter och MP-riksdagsledamoten Rebecka Le Moine lyckats med det otänkbara – att vinna striden om skogen åt de djupgröna.
MP-toppen Rebecka Le Moine har bidragit till att förskjuta skogsdebatten.
För svenska skogsbrukare hade fram tills dess betraktats som klimathjältar. Visst sågs skogsbruket som ett hot mot vissa arter, men det behövdes i klimatarbetet. Det hade länge funnits en bred politisk enighet om att förnybar skogsråvara ska användas för att ersätta stora utsläppskällor. Det ska eldas med flis i värmeverk för att ersätta olja. Etanol ska fasa ut diesel och bensin som drivmedel. Trä ska ersätta betong och stål i nya hus.
Men vid tiden för kyrkovalet hade den gamla inställningen börjat ändras. Skogsbruket började gå från att ses som något gott till att ses som något ont. Och den här förskjutningen är nog det som verkligen gjorde att skogspolitiken blev så stor i Svenska kyrkan – att frågan reducerades till en kamp mellan gott och ont.
Den goda åsikten blev att hugga mindre. Att förbjuda skogsbruk på större arealer. Att få bort hyggen.
Svenska kyrkans skogsutredning innehåller också allt det här.
Konkret föreslår utredningen att skogsbruk ska upphöra på 20 procent av den brukningsbara skogsmarken. På 33 procent av marken ska olika alternativa och hyggesfria metoder prövas.
På resterande skogsmark ska fortfarande hyggen få tas upp. Men skogen ska stå längre, fler träd ska lämnas vid avverkningar och området som huggs ska minskas. Och när hyggen minskar och fler träd sparas blir det till slut mest en definitionsfråga om det är ett hygge eller en yta som brukas hyggesfritt.
De senaste fem åren har kritiken mot hyggen hårdnat.
Det är såklart mycket tilltalande om det både går att avverka skogen och ha den kvar, vilket verkar vara den dröm som driver på omställningen av skogsbruket mot hyggesfritt. Det låter också lätt.
I stället för att ta ner de flesta träd i ett mindre område – som görs inom dagens trakthyggesbruk – avverkas bara de största träden på ett större område. Kvar blir då många träd som kan sätta frö och upplevelsen av skogen.
I församlingshemmet i Björsäter noteras det dock att där det uppstår luckor i granskogen i dag, som efter barkborreangrepp, syns inte någon nämnvärd föryngring av gran. Visst blir det frösådd från kvarlämnade tallar. Men om det ska bedrivas ett skogsbruk där de största träden konsekvent huggs – och kvarvarande sämre växande skog ska fröa av sig – får vi inte då skogar som växer allt sämre och är mindre livskraftig?
Den kanske största utmaningen med att brett gå över till olika hyggesfria metoder är dock att det förutsätter att skogarna består av träd av olika åldrar. Och det vi främst har i Sverige, som en konsekvens av trakthyggesbruket, är skogar där alla träd är lika gamla.
Så här har det inte alltid varit. I början av 1900-talet brukades stora arealer med olika hyggesfria metoder. Men när maskinerna ersatte hästkörande skogsarbetare rationaliserades skogsbruket.
Få verkar dock ha sörjt omställningen. Skogar som brukats hyggesfritt ansågs vara estetiskt och ekonomiskt dåliga. Det infördes till och med en lag som såg till att många markägare tvingades hugga ner dem och plantera ny jämnårig skog. Ofta blev det gran.
Och nu är drömmen alltså att byta skogsskötselsystem, igen.
Kostnaderna för omställningen skulle bli stora. Dels innebär det kraftigt minskade avverkningar under omställningstiden. Dels är det dyrare att hugga få träd vart tionde eller tjugonde år på en stor areal än att hugga många träd en gång vart 80:e år på en liten areal.
Hur mycket skulle då en omställning kosta kyrkan?
I år får bara Linköpings stift 75 miljoner kronor i utdelning från skogen. Om förslagen från utredningen förverkligas beräknas intäkterna rasa med 63 procent de första tio åren.
Linköpings stift kan förlora stora intäkter om skogsbruket snabbt ska ställas om.
De som vill se ett förändrat skogsbruk menar dock att kyrkan har råd med bortfallet, som de första tio åren i hela landet kan bli mellan 250-300 miljoner kronor per år. Det resonemanget haltar dock om det ställs mot hur mycket Svenska kyrkan bråkar om att staten ska höja den kyrkoantikvariska ersättningen med 250 miljoner kronor per år. Då sägs samma pengar vara helt avgörande för att Sveriges största sammanhängande kulturarv inte ska förfalla.
För att ytterligare komplicera det använder kyrkan sina skogspengar till att göra gott. Det bidrar till att finansiera allt från luncher för ensamma pensionärer till kyrkans barntimme.
Men kanske ser kyrkan att det ändå är värt priset för att bana vägen för ett annat skogsbruk? För om en stor skogsägare som Svenska kyrkan ändrar sig lär fler, i synnerhet institutionella ägare, tvingas följa.
Frågan kan dock vara felställd. Snarare bör vi fråga oss vilket skogsbruk som är mest hållbart – det Svenska kyrkan bedriver idag eller det utredningen skissar på?
Om vi återvänder till församlingshemmet i Björsäter har Håkan Stensson fått dit chefen för egendomsförvaltningen i Linköpings stift, Bengt Palmqvist. Han har bjudits in för att berätta för skaran av skogsintresserade hur skogsbruket i dag går till på kyrkans dryga 30 000 hektar skogsmark i Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län.
Bengt Palmqvist, skogsförvaltare på Linköpings stift.
När Bengt Palmqvist presenterar sig börjar han med var han är ifrån, familjen och att han har blivit farfar. Titeln kommer långt senare. Och det är nog talande – i kyrkliga sammanhang är platsen och människan det viktiga.
Bengt Palmqvist berättar sedan om hur de 2019 började göra fullständiga naturvårdsanalyser av alla åtgärder.
– Vi har gått från att ha 8-9 procent av skogen avsatt för naturvård till att ha närmare 15 procent. Vi ser också att vi i de skogar som vi brukar får fram höga naturvärden. Vi hittar till och med den rödlistade orkidén knärot i medelålders gallringsskogar.
I Linköpings stift verkar det alltså redan tas långtgående hänsyn till naturvård. Produktion och miljö balanseras.
Nu räcker en annan man i publiken försiktigt upp armen. Det är den gamle moderate riksdagsmannen Carl G Nilsson – han vars senaste stora strid var att stoppa utvisningen av en familj till Kosovo.
– När jag satt i riksdagen var jag med och röstade för den skogsvårdslag vi har idag. Det var mycket diskussioner då. Men till slut fick vi total enighet om att produktionsmålet och miljömålet skulle vara jämställt. Men följer kyrkan skogsvårdslagen om utredningen genomförs?
Han får inget svar.
Carl G Nilsson, tidigare riksdagsledamot och lantbrukare från Åtvidaberg.
Frågan är dock i högsta grad relevant. Lagen säger att skogen både ska ge träråvaror och naturvärden – det som Håkan Stensson inledningsvis beskrev att han och alla andra "skogsgubbar" fått lära sig att balansera under många årtionden.
I dag framställs det dock alltmer som att produktionsmålet är förkastligt. Stämningen i den offentliga debatten är ofta att det goda är att hugga mindre, eller helst inget alls. Det onda blir då att avverka, och i synnerhet att ta upp hyggen. Och en del inom Svenska kyrkan verkar ha tagit till sig det här.
Runt bordet i församlingshemmet i Björsäter blir det dock uppenbart att det inte är så enkelt. Här sitter människor som vill väl och brinner för sin bygd – och som har relevanta invändningar mot förslagen i kyrkans skogsutredning, baserat på att de har ägnat ett liv åt skogsbruk.
Det är inte onda människor som hugger skog. Tvärtom.